Ny golvlampa i vardagsrummet

Ligger på sofflocket och pustar ut. Dag nio av tio som gräsänka och det plingar till i mobilen. Surprise! Richard är påväg hem. En dag tidigare än planerat. Sicken lycka! 


Det har gått strålande bra här på hemmaplan i sin helhet men ack så trött en liten mamma kan känna sig när det bara rullar på med mat, disk, hämta, lämna, byta blöja, plocka, städa, parkhäng, pyssel, bus, tvätt...om och om igen. 

Spanar på den nya golvlampan vid tavelväggens hörn och bara myser. En trolig gammal IKEA-lampa som Linköpings Stadsmission så snällt sålde till mig för 80 pix. Tack och bock! 

En helg på hemmaplan

 
I helgen kommer vi vara hemma för första gången på sisådär nio veckor. Tror jag bestämt. Vi har nog inte haft en hel helg på hemmaplan i varje fall sen innan sommaren. Och då kan en ju bli lite lätt exalterad och dra igång storslagna planer som att dränera, bygga ut eller plantera en häck i ren tidsoptimistisk eufori. Eller gå totalt åt andra hållet och bara lata sig och ligga på sofflocket. Jag menar, det må ju vara storslaget det med! Men nej. Vi ska måla lister. Tråkgöra. 

Det är flera rum i huset som börjar bli mer eller mindre klara men där den gemensamma nämnaren är lister och dörrposter. Alla är i otroligt fint skick sedan den tidigare ägarens otroliga försiktighet och omvårdnad. Inte ett skavmärke någonstans. Men de är alla i en gammal och gulnad färg. Allt blir nu vitt. Tyvärr måste jag säga. Det var med vitt vi började när vi flyttade in. Så det är så vi nu fortsätter. Även om jag idag gärna hade sett en bruten nyans. Men men, en ställer sig inte och gör om allt i detta nu. 
Så hur tråkigt det än må vara med listmålning ska det ändå bli härligt att påbörja och få det gjort. Att faktiskt färdigställa redan påbörjade rum från golv till tak är efterlängtat. 

Liknande inlägg

Hej då Stockholm

Nu sitter vi i bilen på väg hem till Linköping igen. En vecka i Stockholm har gått fort samtidigt som den pågått i en evighet. Att vara själv med barnen, även fast jag vart omgiven av familj, har varit slitigare än jag först trott. Men att dygna i en vecka och inte riktigt få ett break i sovandet, för att den ena pratar i sömnen och den andra vaknar och sjunger överlyckligt i tron om att det är dag blandat med att vakna i gråt av drömmar, sätter sina spår.

Vi har haft en ljuvlig vecka trots sömnbristen med bland annat skärgårdshäng och bus på Gröna Lund där vi ätit mer sockervadd än vad som må vara hälsosamt och snurrat runt i alla karuseller som fanns. De som gick lite lagom fort var en favorit för Märta. Själv mådde jag mer illa då, i och med att man uppfattar omgivningen när det går långsamt tillskillnad från när man kastas runt utan känsla för upp och ner och skrattar i panik. 

Imorse ringde klockan 05:30 och jag packade ihop mig och barnen för avfärd mot Arlanda. Vi har just hämtat upp Richards faster Vonne från USA som är hemma för sommaren och mys på landet. Hemma i huset väntar redan Richards pappa, också från USA, men han kom redan i förra veckan och har hjälpt till med bygget. 
Jag har fått små bilder som uppdateringar så jag ser så mycket fram emot att få komma hem nu och se allt live!

Soffan har bland annat kommit! 
Här en ostajlad sneak peek på när den är på plats och den gamla soffan på högkant bakom (den som skulle ner i källaren men visade sig vara för stor för att gå ner så nu får den vandra vidare till något nytt hem). Richards utlåtande om den blev "Nästan inte helt obekväm att sitta i heller!". Jag tolkar det som ett extremt positivt betyg, hehe!

Övriga projekt har även varit Franks blivande rum, kattvind nummer två i anslutning till lekrummet. Ett elementskydd är in the making som även agerar litet nattduksbord. Precis som inne i Märtas krypin.

Men bland det största och mest efterlängtade projektet, för Richard, är att köksgolvet nu är uppbrutet, omreglat för att bli stabilt, följt av att allt ska vara tillbaka på sin plats nu. Är jag lovad!

Vi hade ju problem med några av rutorna som klickade ur varandra för att underlaget var svajigt. Något jag kunnat leva med och, som nämnt tidigare, jag bara (skamset) lagt en matta över. Men min man är extremt mycket mer noggran så nu när jag och barnen åkte och Richards pappa, som också är noga, är på besök tog de tag i eländet och har fixat till det hela med bravur! Jag är så tacksam och glad för det och för att jag fått delta på avstånd, via sms...

Imorgon bär det av till Västervik över dagen då farsan min spelar på Visfestivalen. En nostalgitripp down memory lane så att säga. Han spelade där varje sommar när jag var liten och jag har hängt där så mycket i ruinen och lekt och hoppat på bänkarna när det sound checkats, sett allehanda artister och suttit backstage med stora svenska namn som man då inte hade en aning om som liten speta till sjuåring. 

Jag var tillbaka en sväng när jag var femton och med Richard för några somrar sedan (dock inte under denna musikfestivals-helg) så det ska bli kul att få en heldag där med brorsan min, min lilla familj och amerikanarna. Och få se farsgubben på scen igen och gästa "Gruset". 

Ikväll väntar en stor barbecue i trädgården för att fira in sommaren med Richards släkt och till helgen sedan bär det av mot landet. 
På återhörande! Kram // e