Hej då Stockholm

Nu sitter vi i bilen på väg hem till Linköping igen. En vecka i Stockholm har gått fort samtidigt som den pågått i en evighet. Att vara själv med barnen, även fast jag vart omgiven av familj, har varit slitigare än jag först trott. Men att dygna i en vecka och inte riktigt få ett break i sovandet, för att den ena pratar i sömnen och den andra vaknar och sjunger överlyckligt i tron om att det är dag blandat med att vakna i gråt av drömmar, sätter sina spår.

Vi har haft en ljuvlig vecka trots sömnbristen med bland annat skärgårdshäng och bus på Gröna Lund där vi ätit mer sockervadd än vad som må vara hälsosamt och snurrat runt i alla karuseller som fanns. De som gick lite lagom fort var en favorit för Märta. Själv mådde jag mer illa då, i och med att man uppfattar omgivningen när det går långsamt tillskillnad från när man kastas runt utan känsla för upp och ner och skrattar i panik. 

Imorse ringde klockan 05:30 och jag packade ihop mig och barnen för avfärd mot Arlanda. Vi har just hämtat upp Richards faster Vonne från USA som är hemma för sommaren och mys på landet. Hemma i huset väntar redan Richards pappa, också från USA, men han kom redan i förra veckan och har hjälpt till med bygget. 
Jag har fått små bilder som uppdateringar så jag ser så mycket fram emot att få komma hem nu och se allt live!

Soffan har bland annat kommit! 
Här en ostajlad sneak peek på när den är på plats och den gamla soffan på högkant bakom (den som skulle ner i källaren men visade sig vara för stor för att gå ner så nu får den vandra vidare till något nytt hem). Richards utlåtande om den blev "Nästan inte helt obekväm att sitta i heller!". Jag tolkar det som ett extremt positivt betyg, hehe!

Övriga projekt har även varit Franks blivande rum, kattvind nummer två i anslutning till lekrummet. Ett elementskydd är in the making som även agerar litet nattduksbord. Precis som inne i Märtas krypin.

Men bland det största och mest efterlängtade projektet, för Richard, är att köksgolvet nu är uppbrutet, omreglat för att bli stabilt, följt av att allt ska vara tillbaka på sin plats nu. Är jag lovad!

Vi hade ju problem med några av rutorna som klickade ur varandra för att underlaget var svajigt. Något jag kunnat leva med och, som nämnt tidigare, jag bara (skamset) lagt en matta över. Men min man är extremt mycket mer noggran så nu när jag och barnen åkte och Richards pappa, som också är noga, är på besök tog de tag i eländet och har fixat till det hela med bravur! Jag är så tacksam och glad för det och för att jag fått delta på avstånd, via sms...

Imorgon bär det av till Västervik över dagen då farsan min spelar på Visfestivalen. En nostalgitripp down memory lane så att säga. Han spelade där varje sommar när jag var liten och jag har hängt där så mycket i ruinen och lekt och hoppat på bänkarna när det sound checkats, sett allehanda artister och suttit backstage med stora svenska namn som man då inte hade en aning om som liten speta till sjuåring. 

Jag var tillbaka en sväng när jag var femton och med Richard för några somrar sedan (dock inte under denna musikfestivals-helg) så det ska bli kul att få en heldag där med brorsan min, min lilla familj och amerikanarna. Och få se farsgubben på scen igen och gästa "Gruset". 

Ikväll väntar en stor barbecue i trädgården för att fira in sommaren med Richards släkt och till helgen sedan bär det av mot landet. 
På återhörande! Kram // e

Vardagsrummet Före-Efter (eller nu)

 

Det är dags för det första inlägget i serien Före-Efter (eller nu) där jag visar huset rum för rum och vägg för vägg. Hur det såg ut när vi såg det för första gången på visning, i mäklarprospektet och sedan när vi fick tillträde och började sätta tänderna i renoveringen, samt var vi befinner oss idag.

Jag har försökt ta bilder i samma vinkel som i prospektet, men då jag inte har vidvinkelobjektiv så blir det självklart en viss, för att inte säga väldigt stor, skillnad. Håll tillgodo! 
En del rum är helt klara och andra mitt i renovering. Jag bjuder på hela den nakna sanningen. 
 
Så, med det sagt. Välkomna in i vardagsrummet!
 

Vi börjar med planlösningen så ni får en känsla för var vi är.

 
Och prospektbilden.
Ett tomt rum, beiga vävtapeter på väggarna, elelement och ett lackat furutak tillika golv.
 
Båda bilderna från Mäklarhuset
 

Idag ser denna vy ut såhär (men inte länge till för snart kommer den nya soffan)

 
 

Tre av fyra väggar är målade, direkt på vävtapeten för att efterlikna Borås Tapeters serie Linen, i en blå nyjans. Den fjärde väntar på att kläs in i en platsbygd bokhylla. Därav den originalbeiga tonen till höger om fönstret och grundmålad vit till vänster. Halvvägs in i grundmålningen kom jag på att vi ska ha skivmatrial som bakstycke i bokhyllan, så väggen kommer då inte synas. Så varför måla?

Golvet har fått en mörkare ton och vaxad yta och taket är vitt. Detta stod på to do-list innan vi flyttade in. Jag ville få just tak och golv gjorda i i stort sett hela huset så att det sedan bara var att flytta in möbler och  flytta från dem sida till sida för målning av väggar, och inte behöva bära ut dem igen eller få allt dammigt och nerstänkt, i de rum vi inte skulle hinna klart med innan inflytt. 
Vi fick tillträde i februari och flyttlasset gick i april. Då med boende ner i källaren för att fortsätta jobba med entréplan och övervåning. 
Bland det första vi gjorde var att ta bort 70-tals elementen för direktverkande el och låta installera fjärrvärme och våra Blocketfyndade gamla gjutjärnsradiatorer som vi lät omlackera i en grå nyjans. 
Några av de gamla elementen, de som var bäst, tog vi upp till landet och de står nu i reserv då endel där uppe sjunger på sista versen. 
 

Fönstren (i hela huset) lät vi medvetet vara som de är i ett år då vi ville bo med dem under alla årstider och se om en "enklare" fönsterrenovering bara behövdes. Omkittning och målning det vill säga. Inte för att det på något sätt är enkelt. Fönster tar verkligen sin tid och viss vana har vi från gården i Dalarna men i jämförelse med ett totalt utbyte av alla fönster så känns en renovering på sätt och vis enkel. Åtminstone för plånboken. 

Och jag menar varför byta ut något som fungerar finfint? 
Det är ju det jag vill med den här resan ställa hårt mot hårt. Ibland är det värde att byta en fungerande pryl, som direktverkande elelement till vattenburna för fjärrvärme, men ibland är det bättre att ha saker kvar. Ibland är det plånboken och ekonomin som väger tyngre och vi försöker hitta det miljömässigt 
bästa alternativet utifrån det perspektivet. Ibland väger miljön allra tyngst. Allra bäst är självklart det när hela CSR-triangeln (miljömässigt-ekonomiskt-socialt) fylls. Men går inte det så strävar jag efter att nå så långt som möjligt.
 

Bild från Mäklarhuset 

 
Denna vy är från vardagsrummet och in i matsalen. Såhär såg det ut på visningen. Fast egentligen inte ändå. Det var en mörk och regnig novemberkväll så vi såg verkligen inte huset i detta ljus för första gången.  
 
Vi fick så snällt behålla eldgafflarna, gungstolen och tramporgeln. Märta jammar på orgeln var och varannan dag och Frank har precis börjat nå upp och viljan finns, så att säga. 
 
I dag ser samma öppning ut såhär...
 
 
 

Ursäkta den suddiga bilden men här följer nästa hörn på vardagsrummet. Dörröppningen från hallen.

Det är här den platsbygda bokhyllan kommer börja och orgeln står även här med TVn ovanför. Ännu i ett sladdkaos på väggen och längs golvet. Något som ska redas ut när hyllan byggs 
 

Nedan följer det hörn av rummet som idag pryds av alla tavlor. 

Den första bilden är när golv och tak precis är nyfixade.
Nästa är när vi temporärt möblerade med vad vi hade framme, vad som efterskänkts från husets tidigare ägare och lite loppade pinaler.
Sista bilden är så det ser ut idag med en nästan helt klar tavelvägg.
 
 
 

Soffbordet i rummet har även det gjort sin resa. Ett Blocketfynd som skrapades och sedan färgades med te, kaffe och äppelcidervinäger.

 

Att måla vardagsrummet var inte den enklaste av matcher. Vävtapeten sög mycket färg och var tung att rolla. Men resultatet är jag helnöjd med och den lite grövre strukturen efterapandes av Borås Tapeters Linen-serie tycker jag är nådd.

 

I det stora hela har vi kommit långt i detta rum men många roliga projekt väntar som också kommer bli pricken över i. Bokhyllan är det jag ser fram emot mest i höst. Att få packa upp lite böcker och detaljer som ännu ligger i lådor på vinden och börja snygga till det i en platsbygd bokhylla. Det och att bli av med sladdhärvorna längs väggarna. Mental målbild!

 

 
 
 

Avslutningsvis några detaljbilder samt en bild från vardagsrummet med vy ut i hallen och en från hallen och in i vardagsrummet. 

Många blogginlägg knåpas ihop här i soffan på kvällskvisten med blommorna på entrébordet under lampans sken som blickfång. 
 

Liknande inlägg

Ny soffa! Ny man?

Strax innan midsommar var Richard bortrest på jobb och en sms-konversation mellan oss såg ut som såhär:

Sagt och gjort...

Jag föll pladask för denna härlighet. En nättare Chesterfieldmodell som skulle göra sig riktigt fint tillsammans med fåtöljerna som nu (äntligen!) är färdiga. 

Soffan vi har idag är djup och gudomligt skön. Den är, som så mycket här hemma,  ett Blocketfynd och som verkligen fyllt sin funktion. När vi köpte den var det för att ha den som extrasäng stor nog för två (som tycker om varandra), när vi bodde i vårt lilla radhus utan gästrum. 
Idag har vi utan problem möjlighet att ta emot minst åtta gäster som alla då får sova i säng. Inte soffa, uppblåsbar madrass eller liknande utan en riktig säng. Så behovet för denna djupa soffa har försvunnit. Och den kommer även bli för stor och för djup när väggen bakom i höst kommer få sin platsbyggda bokhylla. 

Summan av kardemumman, det är dags för en ny soffa. Men som vanligt med mig vill jag ha en nygammal, loppad, second handad eller auktionsinropad. Återanvändning på något sätt. 
Bevakningarna har vart många men matchningarna få. Richard har ratat många. Jag ännu fler. Men så äntligen dök denna upp hos en auktionsfirma i Halmstad och jag blev kär direkt. Jag såg det färdiga rummet framför mig. Men Richard tycker det är dags att byta man! ;)

Denna skönhet kommer nu anlända Linköping om några veckor och jag väntar med spänning på att få hem den. Hoppas, hoppas, hoppas den är vad jag tror och önskar. Annars vet jag någon som kommer låta mig äta upp detta flera gånger om. Men det brukar ju bli bra, tillslut, har han motvilligt erkänt. Och jag vill ju faktiskt heller inte ha en ny man. 

Håll tummarna för oss ;)