Dörrstopp

Jag fyndade ett gammalt rostigt strykjärn på en loppis för några veckor sedan. För en tjuga blev det mitt och jag tänkte först att det skulle få ny roll som bokstöd i den ännu ej byggda bokhyllan här hemma, tills jag kom på att det blir ett perfekt dörrstopp till ytterdörren. Med små möbeltassar under så att det inte står blött och rostar sönder och lämnar fläckar på trappen. Hur mycket jag än gillar rost så vill jag faktiskt inte ha det överallt ändå. ☺️


Villa Villekulla 2.0

"Har du sett min villa, min villa Villekulla villa...?"


Lite spretig, lite ambivalent eller kanske mer lite all over the place, som prins Daniel skulle sagt. Vårt hus just nu. En kan bara undra vad folk som promenerar förbi tänker. "Ska de inte välja en färg till?" kanske...
Eller möjligtvis "Äktenskapsproblem? De verkar inte kunna enas..." 

Fönstrena är på god väg mot sin gröna nya färg. Men några är även vita (grundmålade), gula (källarfönstern sedan tidigare) och bruna (de stora fönstren sedan tidigare). Stuprör och vindskivor är kvar i sina femton nyanser av gult och ytterdörr samt garagedörr är bruna. Det är en salig blandning av toner, färger och nyanser. Och såhär kommer det att se ut i vinter då jobbet kommer slutföras i vår. Kvarterets fulaste utsida, Hepp Hepp! Den har vi! Men insidan är bra go den. Och det vet vi ju alla. Det är ju den som räknas! Eller hur? 

Liknande inlägg

GUGGA!

I våras när vi var uppe på landet över Valborg ramlade Frank ur gungan vi har där. Inget större fall och allt gick bra. Nu när han lärt sig gå gör han värre vurpor flera gånger om dagen här hemma. En del av lärprocessen. Men bebisgungan på landet sjöng verkligen på sista versen. Den och hela gungställningen har hängt med sedan Richard var liten så det är väl ändå ett klart godkänt betyg, att ha varit i tjänst i trettio år cirkus. Gungställningen är fortfarande stabil och bra det var bara dags att byta ut en av gungorna. 

"Finns det inga bebisgungor i trä?"

sa jag och tyckte att jag hade en ypperlig affärsidé på gång. Jag har nämligen ALDRIG sett en bebisgunga i trä! Bara i plast. 

Men det finns sa Richard och så var min unika idé tydligen redan uppfunnen. Och han visade mig bilder som bevis. 

Dagen efter var vi hos min mamma i Stockholm och jag gick som vanligt på en loppis där nära. Bland alla prylar och pinaler stod där plötsligt vad jag aldrig tidigare skådat live: en gunga i trä! 

Tack och bock Erikshjälpen i Spånga. Etthundra riksdaler senare satt den sen i körsbärsträdet hemma i vår trädgård i Linköping och där har Frank gungat och gungat. Och gungat.... Eller

"GUGGA!"

som han skriker näst intill lite agresivt men uppskattande. 

Tanken var ju som sagt att denna gunga skulle upp till landet i somras. Men en hade inte riktigt huvudet med sig när det packades. Den glömdes kvar. En annan nygammal loppades då på den stora loppismarknaden i Ludvika. Dock en i plast. Men loppad ändå. Bättre att återanvända än att bidra till nyproduktion tänker jag. Så nu har vi en på varje ställe. Och när Frank tröttnat på att GUGGA! (om det någonsin sker?!) så återgår de självklart in i återanvändningens kretslopp.