Dörrstopp

Jag fyndade ett gammalt rostigt strykjärn på en loppis för några veckor sedan. För en tjuga blev det mitt och jag tänkte först att det skulle få ny roll som bokstöd i den ännu ej byggda bokhyllan här hemma, tills jag kom på att det blir ett perfekt dörrstopp till ytterdörren. Med små möbeltassar under så att det inte står blött och rostar sönder och lämnar fläckar på trappen. Hur mycket jag än gillar rost så vill jag faktiskt inte ha det överallt ändå. ☺️


Min fredagsbukett och nyloppad matta

Igår sprang jag på detta fynd för en hundring på en loppis. Min tanke var först att den ska upp till vårt badrum men den har stannat i hallen. Och där gör den sig väldans bra faktiskt. Får se om den blir kvar...

Matchar ju även ypperligt med min fredagsbukett från Linköpings Trädgårdshandel. 

Önskar er en finfin helg! Pöss // e

Liknande inlägg

Slaggårdsbröllopet -del 3

Hallåj på er!
Tunga höstmoln på himlen och regnet hänger i luften här i Linköping. Men där bakom är himlen blå och känslan av sommar kan ännu göra sig påmind. Speciellt när en går igenom bilder i mobilen och blickar bakåt. Tänk att bilder gör ett så starkt intryck på mig. Antagligen därför jag gillar instagram så mycket.

Bilder som denna får mig direkt tillbaka till dagen, till känslan, till lyckan. Trettiofyra grader varmt i luften, stekande sol, en sönderbränd gräsmatta som sticker under förtterna och den underbara uppladdningen inför dagen då vi sa JA! Dags för att fortsätta på serien om vårt Slaggårdsbröllop. Ett bröllop som dekorerades med loppis och pyssel för en liten plånbok. Om du vill läsa tidigare inlägg så hittar du dem här; del 1 och del 2.
 
Själva vigsel ägde rum ute i trädgården på trasmattor och några uppställda bänkar. De flesta av gästerna fick stå. Men det var nog århundrades snabbaste vigsel. Så ville vi ha det. "JA!" och "JA!" följt av en hejdundrandes fest. minns hur vi stod tillsammans i vardagsrummet och tjuvkikade ut i trädgården som var full med folk. Plötsligt var dock alla borta! Det visade sig att i den superheta och gassande solen så höll alla gäster på att flyta bort och hade sökt skugga under päronträdet och partytältet som vi satt upp ifall det skulle komma regn, ha! Men det fungerade ju lika fint som ett enormt solskydd. 
 
Mamma och pappa spelade fiol och nyckelharpa som inmarsch. Äppelbo gånglåt som jag är uppvuxen med.
 
Och mina systrar sjöng till gitarrkomp av min bror. Handens fem fingrar av Peter LeMarc fast i en mer Lisa Nilsson-aktig version. 
 
Jag stortjöt. Såklart. Men det var faktiskt extra känsloladdat för att jag dagen innan inte visste om Matilda skulle komma. Hon hade på sin utlandvistelse veckan innan åkt på blindtarmen och blivit kvar för operation. Fruktansvärt läskigt och oroligt men allt gick bra. Hon kom hem till Sverige typ "fem i tolv" och kämpade sig upp till Dalarna direkt och ställde sig och sjöng i denna hetta. Pöh! En sån eloge! Vilken kämpe. JAg tyckte hon var så otroligt stark redan då. Och lite galen. Men nu efter min egen gallstensoperation vet jag hur #%&! mörbultad en känner sig och bara vill dra något gammalt över sig.
Jag känner även känslan så starkt än idag hur jag hade panik dagen innan och sa till Richard att jag ville ställa in allt. Jag ville verkligen inte gifta mig om inte båda mina systrar vad på plats! Det kändes otänkbart. Men där stod de nu och deras ljuva stämmor till brorsans komp var det bästa jag hört och sett på länge. Jaja, han på min vänstra sida och den lilla Märta Myran med sin ständiga följeslagare, Apan, i handen var verkligen inte fy skam heller, men ändå. ;)
 
Efter den snabba vigeln var det mingel i trädgården med snittar och bubbel, musik, lekar och glädje.
 
Det blåstes såpbubblor på oss istället för riskastning och fotografering i alla möjliga konstellationer skedde utanför Slaggårn.
Familj
Richards sida
Och mina systrar samt Richards bff John. Dessa tre pärlor som även toastade under middagen. Matilda och John hade fått uppdraget med instruktionen Go nuts! Vi litar på er men hojta om ni behöver hjälp med nåt! Och OJ som de jobbat och förberett! Sen att Matilda blev sjuk men kämpat sig på plats gjorde en liten omkastning i upplägget. SÅ väl förberett med manuskort och allt gjorde att Johanna kunde kliva in och ta hennes roll tillsammans med John. Vilket proffs! Jag är så imopenrad! Och tacksam!
 
Fotograferingen fortsatte och vi hade fixat ett photo booth i trädgården av en loppad vacker ram och blandat tingel tangel för utklädnad. Här är vår vän och fantastiska bröllopsfotograf Micke.
 
 
Tillsammans med Micke drog vi sedan en repa bort i byn för lite mer fotografering .
Och det är väl nu dags att nämna min 238-kronors klänning. 
Jag sprang på en kjol på loppis som var lite för stor men potentialen för att sy in den fanns lätt och jag sydde även på en loppad spets. En spetstopp med ett enkelt vitt linne under fick bli överdel och allt monterades ihop med ett av mormors gamla skärp i midjan. I all enkelhet. I håret hade jag en fjäderdekoration som hade några år på nacken och guldskorna var ett par gamla dansfavoriter. Bra med sköna skor en dag som denna samt att de sitter bra och fast på foten eftersom en skulle stappla runt på gräsmattor. Den böljigaste och gropigaste av gräsmattor till och med. 
Jag älskar kläder och att klä upp mig men kände tidigt att jag inte kommer vilja gå lös på någon större skapelse som sedan kommer hänga i garderoben. Vitt är inte heller min vanligaste och mest bekväma färg (spiller lätt på mig och Märta tycker att jag borde ha haklapp). Men på detta sätt kunde jag använda delarna var för sig i efterhand. Fast vet ni, det har faktiskt inte hänt. Och då känns det nu ännu bättre att jag inte la flera tusen på något som bara hänger där. 
 
Brudbuketten plockades utanför husknuten med det som naturen hade att bjuda, precissom alla blommorna som stod på borden.
 
Framåt kvällningen drog toastarna igång sång och show för att fösa in folket i den gamla ladugården. 
 
 
Det skrattades, showades, sjöngs och hölls tal. Inför varje talare på´ade toastarn denne med en På Spåret-fråga. Ett program som jag och Richard sitter bänkade framför varje höst. Vi fick dra i en nödbroms och gissa på person.
 
Min bror sjöng en omskriven låt av vår gemensamma husgud Tomas Andersson Wij. I original heter den Tommy och hans mamma men han hade nu döpt den till Sången om BEA (Ytterst internt och svårt att sätta ord på men det är ett varuhus i området där vi växte upp). Innan talade han om sin roll som storebror, att skydda mig från pojkar som ville leka "gömma pinnen" och musikbilden hemma i vårt hus där det var ett konstant sorl av toner, bröl och tjim. Ljuvligt och galet!
 
 
När det började skymma var det dags att gå lös på tårtbuffén som vår fina vän Christie bakat åt hela sällskapet och sen  röjde vi bord för att skapa dansgolv och göra plats för swingbandet Sweet Emma and the Mood Swingers. Men det och resten av kvällen med strömavbrott och annat bös får vi ta nästa gång! ;)