Disney vs. hemslöjd


Så här bidde vår lilla gran för i år. En kompromiss och ett möte mellan Disney och helylle hemslöjd. 
Då vi åker bort några dagar över jul för att fira med min familj och främst för att Frank är all over the place så kändes en stor och golvstående gran både onödig och livsfarlig. Denna lilla som står i en vas är precis lagom.
 
Vi återanvände de virkade små snöflingorna som jag loppade förra året och fyllde korgen, som nu agerar fot, med hela min gamla julkulesamling från när jag var yngre. 
Barnen älskar kulorna. Märta kan sitta och sortera och gå igenom allt glitter och små detaljer i timmar och Frank, jaa, han springer runt och pekar och skriker BAA!! (läs boll). Och får han tag i en så sular han iväg den med all sin kraft, vilket är ganska mycket. Tur de ligger bakom bom och galler i korgen annars hade vi inte haft många hela kvar!
(null)
(null)

(null)

(null)     
(null)

(null)

(null)

(null)



Fina fynd en inte behöver


Vissa dagar på loppisar är ju bara helt galna. I tisdags var en sån dag. Jag sprang på så mycket fint. Huah! Det kliade i fingrarna och en vill bara ha, ha, ha. Men när platsen inte finns hemma eller det inte ens är en nödvändighet så är det ju bästa att avstå. Och det gjorde jag nu. 
Jag och Frank körde ett loppisrace i jakt på en ihopfällbar klädhängare. Ni vet en sån där som du kan ta fram när det är mycket gäster och fullt hus och den vanliga klädhängaren i hallen inte räcker till för alla vinterjackor. 
Vi hittade vad vi sökte för en femtiolapp. Tack och bock. Vi hittade den och även allt detta som vi då inte köpte. 
(null)
En soptunna. En sedan länge stor dröm att sy en tygsäck till och ha som tvättkorg. Nu har vi dock inte plats och hur snyggt det än skulle vara så bidde det pass på den. Buhu!
(null)
Finaste skolbänkarna som en gärna haft i lekrummet. Men med bokhyllan där som även rymmer skrivbord så finns inte behovet och då bäddsoffa, garderober, en scen och ett kafé även fightas om sin plats så bidde det bäst att lämna dessa pärlor till någon annan att fynda. Lollos den!
(null)
Den gölligaste av utdragssängar/spjälsängar mina ögon skådat. Men hur fin och perfekt den än må vara i sina slitningar och i sin alldeles ljuvliga färg så är den inte säker för vår lilla bergsget och lampsvingande Frank. 
Vi har för övrigt redan Märtas gamla växasäng som Frank ska få överta någon gång då han kanske lugnat ner sig. Säg om sisodär elva tolv år månne?!
Spana in den gamla skolbänken bakom spjälsängen också. En dröm!
(null)
Bild från Märtas gamla rum där växasängen som nu väntar på Frank syns. Ett Blocketfynd som älskas högt.

(null)
Jag sprang även på vad jag tror är kompisen till Richards nuvarande nattduksbord. Detta på bilden står vid vår säng idag och budades hem på Auctionet för en tid sedan. Det jag hittade nu på loppis var identiskt men med dörren hängd åt andra hållet. Måtte ju vara andra halvan! 
Köpte dock inte detta heller då jag har ett annat med marmortopp som står på min sida av sängen som jag också är så kär i. Det här med att ha samma lika fast ändå olika är ju min melodi.
Ibland köper jag saker för att sälje vidare dem direkt och lyckas då tjäna en liten hacka. Detta nattduksbord skulle jag kunna köpt och sparat för att sälja båda i par sedan. Men en orkar inte alltid hålla på och nu får det säkert ett lyckligt hem hos någon annan. 
Skulle jag köpa allt som får det att glittra i mina ögon skulle jag bli en manisk samlare som trampar upp gångar och bygget högar av saker i mitt hus. Inte speciellt hållbart. Det är långt ifrån den livsstil jag vill leva och lära. Även om Richard ibland tycker att det är en hårfin gräns med mitt loppis"missbruk".
Jag är ju inte en minimalist även om jag beundrar dem som lever efter den stilen. Jag älskar saker och ett ombonat hem. Men det är viktigt att inte handla nytt. Med loppis, second hand, containerfynd, återbruk, byteshandel och återanvändning av saker som redan finns går det att komma långt!
(null)
En sak som oplanerat dock fick följa med hem i tisdags var dessa näst intill oanvända barnskor från Kavat. I superfint skick och perfekta för Frank att växa i framöver. De blev våra för 125 riksdaler. 18% av nypriset! Dessa vet jag kommer komma till användning och tar heller inte mycket plats att förvara tills det är dags. Då är det värt ett spontanköp!

Ett två tre

(null)
Det var månne på tiden att rycka upp de sista av morötterna ute i landet nu va? De som vi överodlade i våras. Det vill säga lite för många frön som bråkat på samma milimeter yta utan att sen gallras. Ett första steg för en själv med en tendens till  svarta fingrar att få dotran  intresserad för klorofylliga ting och förståelsen för den kärleken och omsorgen de även kräver. Ett första steg. Nästa år ska fröna i mer glest och än mer jord för en djupare bädd ska till, i hopp om att morötterna tar sig och blir större, och gallring ska även ske. 
Men just på grund av våra smärre nybörjarlärdomar fick vi mängder av de sötaste minimorötter. Mängder.
(null)
Vi tömde landet på hundratals av de sista små oreanga kompisarna, sköljde och rensade dem noggrant. Några hade fått små frostskador med de flesta var i toppskick. Flertalet sparades färska, knaprades som de var, revs ner i pastasås och dippades med under helgens filmmys. Men av ett stort gäng gjorde vi även en klassisk inläggning a la 1-2-3-lag.
(null)
1 dl ättiksprit, 2 dl socker och 3 dl vatten är receptet. 
Koka upp blandningen så att sockret löser sig och låt svalna lite innan du slår över det i en burk fylld med de lätt kokade morötterna. De ska gärna ha en liten hård kärna kvar längst in.  Innan burken försluts hälls en nypa färnkål i som kryddning. 
Alla recept säger olika men just detta ska stå i 30 dagar innan morötterna kan avnjutas. Andra är klara på 15 minuter. 
(null)
En galning till hjälpreda i köket som alltid höjer stämningen. Lilleman, här utanför bild, stod på golvet och tömde lådorna på byttor och potatis. Som vanligt alltså.
(null)
Nu står Märtas minimorötter bredvid de torkade trattisarna, oliverna och äppelmoset uppe på kylen och bara väntar på att få avnjutas.