Kolbulle, loppisrace och koriander

Å jag måste bara få berätta om vår lite smått magiska helg på landet. Jag var så taggad på att komma upp till Dalarna, min älskade Slaggård och bara mysa med familjen samt våra goa vänner, Lisa och Carl-Johan med barn, som följde med. Det var första gången för dem på vårt landställe. 
Det skulle spöregna hela helgen hade väderprognosen sagt men se vi fick ett väder totalt tvärt om. Härligt krispig luft (okej det var svinkallt), blå himmel och en intensivt stålande låg sol. Såhär års är det ju knappt så den orkar upp ovanför trädtopparna. Så ljuvlig kontrast till spöregn. 
(null)
När vi kom upp strax efter lunch på fredagen badade Slaggårn i sol och jag satte mig på trappen till storhuset och bara njöt av vyn. Det var galet mycket löv på framsidan av tomten men också galet vackert med färgerna. 
Inomhus var det nästan kallare än utomhus men vi eldade på bra i alla kakelugnar och kaminer så relativt snabbt blev det ändå behagligt. I kombination med underställ och tofflor då. 
Jag får ett sånt otroligt lugn i kroppen när vi kommer upp hit. Så fort en rullar över landskapsgränsen händer något i mig. 
(null)

(null)

(null)
Våra vänner kom upp till kvällningen och vi hade bullat upp med pulled pork och ostbricka.
(null)
De hade med sig en så fin present som jag inte hade den blekaste aning om var det var först. Spana bara in inslagningen. Jute, torkad hortensia och sidenband. Älskar mixen! 
(null)

(null)
I jutepåsen gömde sig ett järn för kolbullar. Har du käkat det någon gång? Jag var helt grön på detta men efter denna helger jag nu så såld! 
(null)
Vi fick även en superfinchokladkalender från Chokladfabriken och två ljuvliga flaskor vin.
(null)
På lördagen drog vi iväg på en loppisrunda på morgonen. Lisa och jag gick bananas och åkte där ifrån med en stor skörd. Här följer några av grejerna...
(null)
Lisa hittade de finaste skorna och ett litet mässingsfat för nattduksbordet. Kolla bara vad fin! 
(null)
Själv sprang jag bland annat på tolv gamla senapsglas som nu kommer få agera glögglas i jul.
(null)

(null)

Tillbaka på gården var det dags för lunch och vilken lunch det blev. Nu åkte kolbullejärnet fram. Och grillen. 
Under klarblå himmel dukade vi upp utomhus. En vatten- och mjölbaserad smet med fläsk tillagades till något som kan liknas vid fläskpannkaka och som över öppen eld stektes i järnet. Detta smarrades tillsammans med lingonsylt. Hur gott som helst!
Vi gjorde även quesadillas med min favoritkrydda koriander och njöt allt tillsammans med cava i de från i somras loppade vinglasen.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Alltså! Att laga mat och äta utomhus! Mmm...Kärlek! Punkt.
(null)
Kläder efter väder.
Efter lunchen tog vi en promenad runt byn och visade var vi håller till på somrarna. När Lisa och Carl-Johan kom kvällen innan var det kolsvart ute så de hann inte uppfatta mycket av omgivningen då. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
En ljuvlig helg i goa vänners sällskap, mycket utomhushäng och galet smarrig mat. 
Efter att ha stängt för vintern, satt i vinterfönster och stängt av vattnet, klippt gräs och krattat löv samt fyllt på vedföråden innomhus inför att vi kommer upp nästa gång så rullade vi hemåt. Laddad med ny energi, kärlek och harmoni. Tack! 
(null)
Och ja, lite såhär är det i radioskuggans land. För jag har noll mottagning här uppe. Och detta är varför jag tidsinställde mina blogginlägg...
På en sten. I en skog. Alternativt i en kohage slickandes på ett elstängsel. 
Eller så kapitulerar man och bara ä. För det är så mycket skönare. Att bara checka ut en smula ibland. Eller hur?

Helgen som var och helgen som kommer

Oj vad en vecka gick fort. Denna fullkomligt sprang iväg upplever jag. Imorgon åker vi till mitt hjärtas bästa plats (geografiskt sett). Mot Dalarna och mot min älskade Slaggård. Högst troligtvis inte lika grönt och prunkande vackert runt omkring som på bilden. Men ändå.
Vi måste upp (och vill, självfallet) för att stänga för vintern. Tömma på vatten och sätta i vinterfönster samt ställa av släktens sommarbil som nu stått hos oss här i Linköping sedan de åkte hem till USA i slutet av sommaren. Vi brukar nu plocka hem den vid midsommar och ställa upp den igen på hösten. Här hemma står den mest men på sommaren är den ett måste, för att vi är så många i huset och för att vi ska kunna ta oss till affären. 
Varje gång vi lämnar landet så stänger vi av all ström helt. Ingen frostvakt som står och drar onödig här inte. Så imorgon kommer det nig vara bra kallt när vi kommer upp. Men det är inget mot hur det kommer vara senare i vinter när vi kommer upp för skidåkning, hehe. Vet vi med att det är många många minus kan vi alltid ringa vår granne några dagar innan ankomst som så snällt går in och drar igång en grundvärme. Men inte nu.
Huset är stort men väl planerat. Det går att stänga av hela övervåningen med en isolerad skiva för trappen så att när vi är där på vintern bara vår lilla familj håller vi oss på nedervåningen och behöver inte elda för kråkorna. Imorgon åker vi dock upp med goa vänner så båda våningarna kommer användas och eldning i alla kaminer och kakelugnar kommer behövas.
Det råder ju radioskugga där uppe. Vilket jag faktiskt älskar! Det är så avkopplande att vara. Bara vara. Inte jaga likes eller inspireras på instagram, mailen kan vänta och vill någon oss nåt...ja men ring på fasta numret då. För fast telefon, se, det har vi där. Kärlek! Motagning på mobilen fås bäst genom att stå ute i kohagen och slicka på elstängslet. 
Så med det sagt så tidsinställer jag inlägg för helgen och återkommer med en helgsummering senare. :)
 
Precis som det är dags att göra nu. Av förra helgen. Trots att vi inte var i radioskugga då. Men det har bara inte blitt av.
 
På fredagen drog jag och barnen bland annat till lite byggvaruhus och IKEA. Penslar, maskeringstejp och ljus stod på listan. Jag spanade in IKEAS kolektion GÖRLEV där kulturarv och hållbarhet står i fokus. Heja! 
 
 
Hittade denna lilla blå matta i kollektionen som skulle vart perfekt till vårt lilla WC på entréplan...
...om det inte vore för att jag redan loppat en annan efter ett halvår eller mer på jakt. Men mer om det imorgon!
 
På lördagen skulle garaget städas, men det har ännu inte hänt. Jag möblerade istället om i hallen och placerade det gamla läkarbordet där.
 
Sen drog jag och Märta på loppisrunda och släpade hem en härlig skörd av saker. 
 
Jag sprang på dessa sköningar. Men köpte faktiskt inte. Skulle ju dock vart hur fräna som helst i en stabil bokhylla. Som bokstöd. Eller som dörrstop likt strykjärnet jag har idag. 
 
Frank var hemma med pappa och jobbade stenhårt på att sortera i våra lådor. Samt att kasta potatis skrikandes BA! (läs boll) Men de stutsade för dåligt så intresset avtog, tack och lov!
 
Loppisskörden vi kom hem med bestod av...
En bil till Frank som han nu gladeligen våghalsigt balanserat på stående. En blir mörkrädd för mindre, nästan ångrar köpet men är samtidigt imponerad av hans balans. 
Bra mamma en e va? Som fotar! Men han håller sig i väggen för en gångs skull. Igårkväll var han milimetern från att svinga sig i kristallkronan. Klättrade upp på matsalsbordet via en stol och stod sedan och sträckte sig mot lampan. Unge! Den vilda bebin är ingenting mot denna lille marodör. 
 
Märta och jag köpte även en liten pall
som ska stå bredvid Franks nästa säng. Nu sover han i Märtas gamla spjälsäng och om vi någonsin vågar "släppa ut" honom därifrån så väntar sedan Märtas gamla växasäng, och då behövs denna pall för att lättare kliva i och ur. 
 
Vi köpte även värmande saker till fötterna. Lite olika format men ett par till var och en av oss.
Höstkängor till mig för trettio spänn och värmande ulltofflor till barnen för en femtiolapp totalt, perfekt nu till landet. Richard fick fodrade stövlar och jublade kanske inte direkt men jag tänker att han kommer tacka mig i vinter när han står i parken och gungar barnen eller åker pulka. Eller när vi kommer till landet i vinter och han ska sätta igång vattenpumpen som finns ute i kohagen och då måste pulsa genom snön. Converse i all ära men de är varken varma, vattentäta eller foträta ;) Fast han säger att det där med att frysa får jag hålla på med själv. Det handlar bara om inställning. Ha!
 
Märta köpte även trummor som tillsammans med det lilla rosa pianot ska stå på scenen i barnens lekrum.
 
På söndagen blev det ytterligare en sväng till bygghandeln för att köpa alla saker som jag hade glömt på fredagen. Hej virrskalle! Och jag sprang runt hemma och pekade med hela handen vart tavlan och ett litet spegelskåp skulle upp i vårt badrum. Mycket gör jag och händig är jag. Men att borra i badrummet känner jag skräck för. Så det överlåter jag glatt till Richard. Jag ska ta bilder på resultatet och visar i nästa vecka! 
Puss på er! Ha en fab helg! 

Slaggårdsbröllopet -del 3

Hallåj på er!
Tunga höstmoln på himlen och regnet hänger i luften här i Linköping. Men där bakom är himlen blå och känslan av sommar kan ännu göra sig påmind. Speciellt när en går igenom bilder i mobilen och blickar bakåt. Tänk att bilder gör ett så starkt intryck på mig. Antagligen därför jag gillar instagram så mycket.

Bilder som denna får mig direkt tillbaka till dagen, till känslan, till lyckan. Trettiofyra grader varmt i luften, stekande sol, en sönderbränd gräsmatta som sticker under förtterna och den underbara uppladdningen inför dagen då vi sa JA! Dags för att fortsätta på serien om vårt Slaggårdsbröllop. Ett bröllop som dekorerades med loppis och pyssel för en liten plånbok. Om du vill läsa tidigare inlägg så hittar du dem här; del 1 och del 2.
 
Själva vigsel ägde rum ute i trädgården på trasmattor och några uppställda bänkar. De flesta av gästerna fick stå. Men det var nog århundrades snabbaste vigsel. Så ville vi ha det. "JA!" och "JA!" följt av en hejdundrandes fest. minns hur vi stod tillsammans i vardagsrummet och tjuvkikade ut i trädgården som var full med folk. Plötsligt var dock alla borta! Det visade sig att i den superheta och gassande solen så höll alla gäster på att flyta bort och hade sökt skugga under päronträdet och partytältet som vi satt upp ifall det skulle komma regn, ha! Men det fungerade ju lika fint som ett enormt solskydd. 
 
Mamma och pappa spelade fiol och nyckelharpa som inmarsch. Äppelbo gånglåt som jag är uppvuxen med.
 
Och mina systrar sjöng till gitarrkomp av min bror. Handens fem fingrar av Peter LeMarc fast i en mer Lisa Nilsson-aktig version. 
 
Jag stortjöt. Såklart. Men det var faktiskt extra känsloladdat för att jag dagen innan inte visste om Matilda skulle komma. Hon hade på sin utlandvistelse veckan innan åkt på blindtarmen och blivit kvar för operation. Fruktansvärt läskigt och oroligt men allt gick bra. Hon kom hem till Sverige typ "fem i tolv" och kämpade sig upp till Dalarna direkt och ställde sig och sjöng i denna hetta. Pöh! En sån eloge! Vilken kämpe. JAg tyckte hon var så otroligt stark redan då. Och lite galen. Men nu efter min egen gallstensoperation vet jag hur #%&! mörbultad en känner sig och bara vill dra något gammalt över sig.
Jag känner även känslan så starkt än idag hur jag hade panik dagen innan och sa till Richard att jag ville ställa in allt. Jag ville verkligen inte gifta mig om inte båda mina systrar vad på plats! Det kändes otänkbart. Men där stod de nu och deras ljuva stämmor till brorsans komp var det bästa jag hört och sett på länge. Jaja, han på min vänstra sida och den lilla Märta Myran med sin ständiga följeslagare, Apan, i handen var verkligen inte fy skam heller, men ändå. ;)
 
Efter den snabba vigeln var det mingel i trädgården med snittar och bubbel, musik, lekar och glädje.
 
Det blåstes såpbubblor på oss istället för riskastning och fotografering i alla möjliga konstellationer skedde utanför Slaggårn.
Familj
Richards sida
Och mina systrar samt Richards bff John. Dessa tre pärlor som även toastade under middagen. Matilda och John hade fått uppdraget med instruktionen Go nuts! Vi litar på er men hojta om ni behöver hjälp med nåt! Och OJ som de jobbat och förberett! Sen att Matilda blev sjuk men kämpat sig på plats gjorde en liten omkastning i upplägget. SÅ väl förberett med manuskort och allt gjorde att Johanna kunde kliva in och ta hennes roll tillsammans med John. Vilket proffs! Jag är så imopenrad! Och tacksam!
 
Fotograferingen fortsatte och vi hade fixat ett photo booth i trädgården av en loppad vacker ram och blandat tingel tangel för utklädnad. Här är vår vän och fantastiska bröllopsfotograf Micke.
 
 
Tillsammans med Micke drog vi sedan en repa bort i byn för lite mer fotografering .
Och det är väl nu dags att nämna min 238-kronors klänning. 
Jag sprang på en kjol på loppis som var lite för stor men potentialen för att sy in den fanns lätt och jag sydde även på en loppad spets. En spetstopp med ett enkelt vitt linne under fick bli överdel och allt monterades ihop med ett av mormors gamla skärp i midjan. I all enkelhet. I håret hade jag en fjäderdekoration som hade några år på nacken och guldskorna var ett par gamla dansfavoriter. Bra med sköna skor en dag som denna samt att de sitter bra och fast på foten eftersom en skulle stappla runt på gräsmattor. Den böljigaste och gropigaste av gräsmattor till och med. 
Jag älskar kläder och att klä upp mig men kände tidigt att jag inte kommer vilja gå lös på någon större skapelse som sedan kommer hänga i garderoben. Vitt är inte heller min vanligaste och mest bekväma färg (spiller lätt på mig och Märta tycker att jag borde ha haklapp). Men på detta sätt kunde jag använda delarna var för sig i efterhand. Fast vet ni, det har faktiskt inte hänt. Och då känns det nu ännu bättre att jag inte la flera tusen på något som bara hänger där. 
 
Brudbuketten plockades utanför husknuten med det som naturen hade att bjuda, precissom alla blommorna som stod på borden.
 
Framåt kvällningen drog toastarna igång sång och show för att fösa in folket i den gamla ladugården. 
 
 
Det skrattades, showades, sjöngs och hölls tal. Inför varje talare på´ade toastarn denne med en På Spåret-fråga. Ett program som jag och Richard sitter bänkade framför varje höst. Vi fick dra i en nödbroms och gissa på person.
 
Min bror sjöng en omskriven låt av vår gemensamma husgud Tomas Andersson Wij. I original heter den Tommy och hans mamma men han hade nu döpt den till Sången om BEA (Ytterst internt och svårt att sätta ord på men det är ett varuhus i området där vi växte upp). Innan talade han om sin roll som storebror, att skydda mig från pojkar som ville leka "gömma pinnen" och musikbilden hemma i vårt hus där det var ett konstant sorl av toner, bröl och tjim. Ljuvligt och galet!
 
 
När det började skymma var det dags att gå lös på tårtbuffén som vår fina vän Christie bakat åt hela sällskapet och sen  röjde vi bord för att skapa dansgolv och göra plats för swingbandet Sweet Emma and the Mood Swingers. Men det och resten av kvällen med strömavbrott och annat bös får vi ta nästa gång! ;)