Om det där med kritik, Corona och humor

Det är nog inget som undgått läget globalt gällande virusspridningen av Covid-19. Om hur det ser ut i Italien vs. Korea, Kina och i Norden. Hur vissa länder stänger gränser, andra håller öppet, vissa arbetar hårt med smutskastning och letar efter en syndabock medans andra engagerar sig och erbjuder en hjälpande hand. Och de är nog det här med de sistnämnda två som gör mig både rörd och förbannad.

I majoriteten av mina sociala kanaler sprids det fakta eller frågeställningar med trevlig, om än dock orolig, ton. Ett engagemang, medborgaransvar och en solidarisk känsla. Det samlas in pengar för forskning, skrivs trådar om att "jag ska åka och handla. Är det någon som behöver något? Så kan jag lämna det utanför din dörr", ges förslag på att butiker ska hålla de första två timmarna öppna enbart för pensionärer och hurras högt för de i vården som gör ett fantastiskt jobb. Personligen tjoade jag HURRA något extra mycket när Agnes Wold röt ifrån till media att sluta smutskasta och leta snyfthistorier iställetför att faktiskt visa på de superhjältar som sliter inom vården idag.
För det finns ju de som väljer att lägga fokus på att leta effter en syndabock och sprida skit snarare än att leta lösning och vilja bidra. I morse fick jag nog i en sån tråd på Facebook.

 

Fokus låg här på att regeringen kapat intensivvårdsplatserna. Men jag anser att statistiken är något missvisande, åtminstone till vad skribenten syftar till. Platserna är få och nedbantade, yes. Men att detta skulle vara vår sittande regerings beslut, enbart, är fel. Nedrustning av vård och försvar har pågått länge av både blå och röd och även om vi idag skulle haft 1993 års alla intensivvårdsplatser skulle dessa ändå inte räckt för vad som komma skall om en ska tro vad experterna siar om. Vill även påpeka att mitt svar hade vart det samma om en blå regering regerat idag.

Ett av mina svar i denna långa tråd...

 

För en pandemi, likt den klimatkris vi också befinner oss i, måste ses bortom partigränser och landsgränser. Ett virus stannar inte vid en gräns. Det har vi ju blivit varse. Inte heller gör klimatrelaterade frågor det. Det vi gör här påverkar här och där. Hur du beter dig påverkar din omgivning.
Jag anser att vi ska lyssna till experter och beslutsfattare, hålla oss till fakta, ha god ton och som grundinställning tänka "vad kan jag göra för att hjälpa till eller underlätta?" snarare än att kritisera (med otrevlig ton), söka syndabockar och avsätta människor som gör det bästa för att göra sitt jobb.

Som en sportmetafor som jag drog för denna skribent ovan tänker jag att som inbitet Bajenfans så har en väldigt många gånger hört, i vår klubb och i motståndarlags, att "tränaren måste avgå!" så fort två-tre matcher gått dåligt. Men att kicka tränaren hjälper föga. Det är ju de elva spelarna nere på plan som avgör nästa match. Inte tränaren (även om hen visst har ett finger med...) Så var en lagspelare och ge det ditt allt för att bidra! Lägg fokus positivt på lösningsförslag snarare än gnäll och negativiteter.
Lyssna till fakta, använd sunt förnuft och ett trelvigt bemötande, tack! Och med en gnutta humor, utan personangrepp, så ska vi tillsammans hjälpas åt att minska spridningen.

 
Kommentera inlägget här: