Mrs Quasimodo och så det där med amning

(null)
En hade ju med denna bild tänkt att ta upp ämnet bebisar och amning, Sverige vs. USA. Det är så olika hur det ser ut, funkar och ses på tycker jag! Men nu med en rygg som får mig att se ut som Mrs. Quasimodo så handlar bilden mer om något som kanske inte händer igen. Plötsligt finner en sig i sorg över att amningen nu abrupt kanske är över. En har fått så mycket smärtlindring och muskelavslappnande insprutat och i tablettform att jag just nu inte får amma. Bröstmjölken som pumpas ut och vaskas är grön! 
Lilleman är dock sju månader nu så det är ju ingen ko på isen. Han är väldigt intresserad av mat och biter mig mycket så det var ju bara en tidsfråga innan vi behövde börja avrunda detta ändå. Men när det nu skedde så plötsligt och när en inte direkt fick välja så känns det faktiskt lite sorgset. 
I och med att vi kom hit när Beppe enbart var fyra månader så hann han inte med alla sprutor i vaccinationsprogrammet vilket gör amningen än mer viktig som skydd. Men han är en stor och välmående grabb så en hoppas det inte ska vara nåt problem. 
Vi åker ju hem om en vecka, galet vad tiden flugit förbi, och kommer visserligen rakt hem till öppna armar av ett vabruari med trolig kräksjuka väntande runt hörnet (det e la va februari brukar bjuda på, hehe) men det blir bra det här. 
Hur det är med mig då? Tjaa, en ser ut som en blandning av det lutande tornet i Pisa och Quasimodo. Musklerna kring min ryggrad från bröst ner till svank är i total spasm och gör så att en vrider sig framåt och i sidled. Ryggraden har fått sig en konstig knäck och är rak vid svanken istället för den böj som brukar vara där i cirkus 35’ lutning. Jag är där rak och till och med med en anings lutning åt andra hållet. Detta sätter stor press på diskar och nerver och det finns ingen som helst svikt i kroppen. Nerver är i kläm kring svanskota och strålar ner i benet men kiropraktorn har hjälp till att lätta på trycket och mediciner en fått utskrivna smärtlindrar, får musklerna att slappna av och hjälper till att läka inflammationen. 
Jag försöker promenera och röra mig några gånger om dagen trots smärta och haltande. Att röra på sig är otroligt viktigt! Och jag gör små små övningar för att få igång cirkulationen. Men övrig tid är en sängliggande på värmedyna och spikmatta. Igår klämde en hela säsongen av Äkta Billgrens. En underbar serie och familj! Skrattade gott åt mycket igenkänning från min egen. Idag ska en försöka sig på lite admingöra med det sista så vi kan åka iväg med alla loppisfynd till containern i nästa vecka. Då börjar även skolan för mig. Kanske lite väl mycket ös såhär på sluttampen när en också är sängliggandes men det ska gå det här. Målbilden nu är att bli så bra att en elva timmars flygresa hem ska funka. Sen ska en uppsöka sjukgymnast på hemmaplan och gå till botten med det här!
Rich kämpar på med barnen allena och sköter all markservice. Mat, tvätt, handling, nattning, nattpass med Beppe och så vidare. En klippa är vad han är! Och det där med nattpassen med Beppe känns faktiskt skönt att ha bytt bort. Efter sju månaders vakna nätter med amning så njuter en faktiskt mycket av att få sova ifred. Den delen med amningen kommer en inte sakna!

Så det där med jämförelsen då...
När bilden togs hade vi precis legat och snackat igenom skillnaderna mellan USA och Sverige gällande bäbisar och amning över en bit mat.
En har inte sett någon amma offentligt här, även om en hört att det visst ska förekomma. På tre månader så har en själv gjort det färre gånger än min ena hand har fingrar. En har liksom rättat in sig i ledet. Känns så konstigt att sticka ut och ta plats även fast jag verkligen tycker att det är och borde ses som jordens mest naturliga sak.
Och ändå upplever jag USA som det mest barnkära landet i jämförelsen. En kan inte ens gå till affären och handla utan att kommentarerna fullkomligt strösslas över en. "Aw, so precious!", "Beautiful", Congratulations" och så vidare. Och som ni förstår så är kommentarerna riktade till Beppe! 😂 
På stranden promenerade jag förbi en kille i 30-40 årsåldern som grattade mig, på restaurangen för någon vecka sedan så  gullade hela serveringspersonalen av damer 50+ med alla tre barnen, i toalettkön klappade en gammal farbror mig på axeln och sa nåt i stil med "livets underverk", på bensinmacken sa en liten pojke till mig att jag hade en "really cute baby", i parken fick en kärleksfulla blickar från en annan mamma...en dam saktade till och med in sin bil och vevade ner rutan för att gratta mig när en promenerade runt i området här. Bebisar är verkligen i centrum. Dock inte amnigen! 

(null)         
Så hur gör en då?
För mig har amningen varit kämpig med alla mina tre barn. Jag har haft sjuka mängder mjölk vilket kanske låter toppen men alla tre barn har då haft det ansträngt och svalt mycket luft, satt i halsen och fått ont i magen. Jag har aldrig riktigt njutit av stunden heller utan mer känt det som ett nödvändigt moment. Mycket smärta förknippat samt att min rygg knappt klarat att amma sittande. Och varför romantiseras amningen så? Varför talas det inte klartext direkt på BB om att det kan göra nåt så ofantligt ont i spända bröst med blödande bröstvårtor under flera veckor efter förlossning, om en nu får igång amningen och all den känslomässiga biten. Bra grepp, rätt läge, för mycket, för lite...det kan verkligen vara en djungel även om allt egentligen går som på räls.
Så bara där har den offentliga amningen gått bort över lag för mig. Hemma i Sverige har det absolut känts mer bekvämt men med mycket mjölk, bröst som sprutar ut hej vilt och barn som sätter i halsen och mina axlar som liksom av stress och obekvämhet kilas fast under öronen genererar tillsammans en mindre harmonisk stund väl värd att undvika i det offentliga. Och med alla tre barn så har de åtta första veckorna varit värst. Varje matstund har genererat tårar och kämpande. Och ändå har en fortsatt. Efter åtta veckor är det som om kroppen vant sig och smärtan i just brösten har försvunnit. Kvar är då enbart en spänd och obekväm rygg och hållning samt meckandet med att hålla barn, skyla lite av sin egen kropp, skärma av någorlunda så att barnet fokuserar på mat och inte omgivning samt att hinna med att torka och pausa när översvämning sker i liten mun av mer mjölk än vad som hinner sväljas.
Lösningen här i detta bilburna land, och även hemmavid till och från, har varit att pumpa ur så fort vi sätter oss i bilen. Ha kylklamp med och flera flaskor samt ersättning som komplement när mjölken sinar. Är vi dock på hemmaplan i huset så ammar jag liggandes i sängen. Det avlastar nacke och rygg fenomenalt. 
(null)         
Här i staterna så är ersättning väldigt vanligt då det inte finns ett föräldraledighetssystem som hemma vilket gör att du antingen stannar hemma som "hemmafru" eller går tillbaka till jobb och lämnar den nyfödde med en släkting, nanny eller på en förskola riktigt tidigt.
Hemma kostar en burk ersättning kring hundralappen medans här går den på över två till fyra. Vet inte varför priset skiljer sig så men marknaden är klart större här och vinsten för företagen blir ju mer...
I jämförelsen så är en så glad och tacksam för vårt system hemma, att en haft möjlighet att stanna hemma med våra tre barn samt nu åka hit, och att amningen funkat för mig. Men smärtfri har den verkligen inte varit. Vi har kämpat tillsammans barnen och jag och gjort det med bravur. Och nu är nog troligtvis den sista amningen gjord vilket känns lite bitterljuvt.
Hur resonerar du kring ämnet? Amning, föräldraledighet, hemmaliv och jobb. Vad är bra och dåligt? Har du någon erfarenhet från ytterligare ett annat land och hur amning i det offentliga ses på där? Lämna gärna en kommentar! 😘
Jojo :

Var väldigt rustad när jag skulle börja amma att möta kommentarer på stan men har aldrig haft en enda blick eller kommentar kritiskt riktad mot mig och jag har ammat båda mina hejvilt ute under långa amningsperioder, mest hemma i Sverige men även i Thailand och Spanien. Skönt det! Det ska ju va en självklarhet att få amma om man behöver och vill, och mina bröst producerar så lite mjölk åt gången så med täta amningar har man ju inget val än att göra det även ute.
Tyckte dock att jag var ganska inställd innan på att det kunde va svårt att amma, många som sa det så va lite rustad inför det. Och blev ju rätt meckigt med tanke på att liten mängd mjölk gjort barnen hungriga och lite ledsna så första 2 mån har varit lite kämpiga.
Beror dina ryggsmärtor från början på just amningen tror du? Kan ju ha en kombo såklart av det, sova snett och bära mkt?
Hoppas verkligen smärtan lättar innan hemresan!

Jojo:

Och om du skulle vilja känna att du får ett avslut på amningen tror jag inte det är så svårt att få igång lite produktion igen när du slutat äta smärtstillande, om du vill få avsluta i er egen takt. Men kan verkligen förstå att nattamningen inte saknas!!

Kommentera inlägget här: