Femton nyanser...

...av grått har fått en ny betydelse. 
Hej Sverige! Nu har vi landat i en grå smet och dimma så tjock att en inte kan se handen framför sig. 
(null)
Trötta efter en lång dags resande sitter vi nu i morfars buss påväg mot Linköping. De stora barnen är så pepp på att få komma hem. Härligt! ❤️ Själv känns det lite mer tungt i bröstet. Tacksam för ett fantastiskt äventyr tillsammans men månne som en person med benägenhet att se glaset lite halvtomt så har en inte längtat hem värst mycket. Livet har kännts så härligt och lätt i värmen, tillsammans med familjen. 
Själen är lite upp och ner just nu. Tillika dygnet. Och det spelar nog in å. Med lite sömn så kommer nog denna gråa sörja utanför fönstret kännas som hemma snart igen. 
En ska hem och tända en brasa i kakelugnen nu, krypa upp i soffan med en bok och så planera för en viss blivande sjuårings kalas på lördag! Inte fy skam det inte.

Lovisa:

Inte konstigt. Du beskriver känslan så bra. Jag får precis samma efter en ledighet med familjen.

Kommentera inlägget här: