MS Röj

 
En tror vi börjar se ljuset i tunneln på denna kräksjukehappening. Hur en vet det? Jo, förutom att ingen kräkts sedan natten till måndag 🙏 så är det främst för att morgonens frukostbestyr kändes som vanligt igen. Det vill säga som att spela MS Röj. En hoppar runt på det rutiga köksgolvet och slänger sig från kylskåp till bänk, till diskho och diskmaskin vidare till kaffemaskin och lådor. Utan att veta om en trampar på en smajlgubbe eller bomb. Som ett träningspass deluxe eller likt en bläckfisk med kroppens alla åtta armar i full gång.
Beppe har fått tillbaka apriten och skrek ut sitt missnöje i hur långsam en var att röra ihop hans gröt och mata honom. Bobbo hade som en helt vanligt tre/fyra-åring ytterst svårt att bestämma sig. Trekantsmacka önskades. Men när det serveras skrekss det för fulla muggar att det var fil han ville ha. JU! 🙃 Som om jen borde ha förstått det. DÖÖH! 🤔Och när det sedan ställdes fram kom han på att en rund macka vore godare. Gode gud giv mig tålamod. Genast!
Turligt nog fixade Myran sin egen frukost och satte sig i godan ro och i sin egen värld. Med henne är det mest tjat som behövs för att hon ska komma ihåg att ta en tugga sisodär var femte minut. Fröken dagdrömmare kan nämligen idissla på luft i en evighet. Så lik mig som liten.
 
Svettigt värre för en liten mor som kämpat på i det yttersta att inte trampa på minorna. Oftast brukar syrgasmask på sig själv först vara den ultimata lösningen för att orka men i morse fanns det inte svängrum för det. Nu sitter moi med en kaffe i handen och andas ut. Klockan 09:39. Hepp!
Skönt att känna att energin är åter här hemma i varje fall!