Med risk för att trampa nån på tårna, Mom shaming och det där med behov och flexibilitet

 
Jag har tänkt på det här så länge nu. Skrivit det i huvöt mitt gång på gång. Men också lovat mig själv att inte skriva och posta i affekt utan ta det med ro. Men nu kör vi. Låt det bära eller brista...
 
Tänk om det vore med barnens bästa i tanken och inte på grund av en pressad ekonomi...
 
Idag är jag föräldraledig med vårt tredje barn. Myran (6 år) har börjat i förskoleklass och Bobbo (3 år) går på förskolan. Tidigare i Linköpings kommun fick barn med en förälder som är arbetslös eller föräldraledig vara på förskolan 15 timmar i veckan med relativt valbra dagar och tider (vissa restrektioner/önskemål från föris fanns för att den pedagogiska verksamheten skulle kunna planeras). I Stockholm hade de då 40 timmar. Nu har reglerna ändrats och vi har här 20 timmar i veckan (Klockan 8-12 varje dag. No options. Förutom att vara där ännu kortare eller att inte komma alls då) och om jag förstått rätt så har Stockholm nu ändrat till 30 timmar. Hur kan det vara så olika? För inte ser väl barns och familjers behov så olika ut över landet bara för att vi bor på olika orter?
 
I bestämelserna här står det i stil med att tider ska vara en överenskommelse i samrådan mellan förskola och föräldrar samt efter barnets behov eller med barnets bästa i fokus. Vi är tilldelade 8-12 med Bobbo. Måndag till fredag. Ingen plats för diskussion. Ingen plats för att rucka på detta. Och i min mening är dessa tider bestämda för att få oss att inte vilja komma dit.
 
 "Ramen för förskolornas och den pedagogiska omsorgens öppettider är 06.00–18.30, men öppettiderna varierar från verksamhet till verksamhet eftersom de utgår från familjernas behov av barntillsyn."
https://www.linkoping.se/globalassets/forskola-och-utbildning/forvaltning/gemensamt/forskola/riktlinjer-koregler-och-avgifter-juni-2019.pdf?49ed63 
 
Båda våra stora barn har älskat att gå till förskolan. Att träffa sina vänner, lära sig, leka och finnas med i det sammanhang som råder. De har mycket energi (framförallt Bobbo) och gillar miljön och utmaninagrna som de leker och lär sig fram med där. 
 
Nu har Bobbo som tidigare gick heltid på föris, då vi föräldrar båda jobbat heltid, fått sin tid halverad och jag måste hämta honom precis efter lunch då han brukar och behöver vila och ibland sova - vilket inte längre hinns med eller kan ske under de förhållanden som han behöver.
Strax före 12 behöver jag nu allt som ofta väcka lillebror Beppe för att hämta Bobbo. Beppes nya sovplats på förmiddagen är således i garaget, i vagnen, för att jag lätt ska kunna rulla iväg honom när det är dags. Vi hinner sen en tur till parken eller hem och landa snabbt/amma innan vi sedan klockan 13 ska vara på andra sidan av vårt område för att hämta Myran på förskoleklassen. Även här med fasta tider 8.10-13, utan rätt till fritids före och efter eftersom jag är föräldraledig. Mina dagar är därför mest ett logistiskt pussel. Men det är inte där skon klämmer för mig. Det hade jag kunnat räkna ut redan innan. Att skaffa flera barn föder en viss logistik. Det jag hakar upp mig på är det här med samrådan, flexibilitet och behov. Vem finns till för vem? Finns vi som familj till för föris eller föris för oss?
Idag kräver systemet att vi är två som lämnar i vår familj, eftersom barnen ska åt olika håll vid ungefär samma tid och jag kan omöjligt finnas på två platser samtidigt. Nu är vi två vuxna i hushållet. Större delen av tiden. Richard reser visseligen mycket och jag ringer då in vänner, bekanta, grannar och mormor och morfar från Stockholm. Hur gör ni som är ensamstående?
Jag har lyft frågan om jag kan få lämna Bobbo 8:30 efter att jag lämnat Myran och sedan då hämta honom 12:30 lagom för att sedan kunna gå direkt och hämta Myran klockan 13. En förskjutning med 30 minuter. Visst kan jag få det. Att lämna honom senare alltså. Men att hämta senare det går inte! Oflexibelt deluxe.
Sist jag var föräldraledig med Bobbo och Myran gick på föris så hade vi samma fråga uppe på tapeten. Då gällde det möjligheten att gå på babysim med Bobbo (den tid som serverades) och att jag då kunde bli 15 minuter sen till hämtning under 8 veckor om bussen var sen, amning krävdes eller annat möjligt strul uppstod. Som det ofta gör med små bebisar. En kvarts svängrum flaggade jag för fast jag troligtvis skulle hinna i tid. Men det vore bara skönt att slippa stressa. Även detta fick jag nej på.  Det blir svårt att ge vardera barn stimulans, tid och aktivitet efter behov med en så snäv verksamhet.
 Så lämnar jag då Bobbo senare får vår aktive pojk som gillar föris värld mindre än halvtid där, mindre lek med sina vänner, mindre stimulans och mindre pedagogisk verksamhet. Handläggaren på kommunen snäste lite sarkastiskt till mig att "ett av dina barn har ju skolplikt så du förstår ju själv hur du måste välja...(alltså vem jag måste lämna först och prioritera)...Och du kan ju alltid vara hemma med de mindre om du inte vill flänga."
Är det dit vi ska? Tillbaka till hemmafrulivet, att veta sin plats vid spisen? Och inget ont om er som väljer att vara hemma på heltid, som orkar, vill och kan och som till och med tycker att det är roligt. Ni är fantastiska! Men det är inte för mig. Är jag en sämre mor då? Med risk för att trampa vissa på tårna nu så är det så det känns ibland. Jag har mött flera som när jag lyfter detta, en fråga som för mig handlar om en oflexibel kommun utan barnen i fokus, gör om frågan till att jag inte vill vara med mina barn alls och gärna talar höljutt om hur de valt att göra och hur bra deras familj mått av detta och som slänger sig med den klassiska kommentaren "Varför skaffar du barn om du inte vill va med dem?". I alla dessa fall är det andra kvinnor som tycker något här och jag är så jävla less på denna Mom shaming. Trött på er som tycker att jag borde umgås med mina barn 24-7. Trött på er som tycker er veta vad som är bäst för just min famlij. Varför är detta ens ett fenomen mellan kvinnor? Mom shaming. Varför kan vi inte höja varandra istället? Vi är alla olika. Likaså våra barn. Så det finns miljoner av unika konstelationer här. Inga rätt eller fel. Vill du vara hemma, vill du jobba, vill du kombinera. Vad som är bäst för dig, dina barn och er familj är unikt för er. Vad som gör dig till en bättre förälder är kanske inte vad som funkar för mig. Och så måste det väl få vara?
 
Jag tycker att föris är en fantastisk grej. Det har kämpats länge för att höja förskolepedagogens yrke. Lönemässigt och statusmässigt. Det har gått från att vara ett dagis till en förskola där det finns en tydlig pedagogisk plan för utveckling. Barnens rättighet. Det har gått från att vara en dagisfröken till en pedagog där en utbildning krävs och dessa pedagoger besitter kunskap som jag saknar. Jag lämnar gladeligen mitt barn på föris. Där de får en gemenskap och lära sig att förhålla sig till andra i grupp. Leka, lära och utmanas. Mer än vad jag förmår.
 
Myran har gått i förekoleklass nu i tre veckor. Och som hon älskar det! Och som jag älskar att hon älskar det. Jag minns själv min första tid i skolan och hur jag slukade allt nytt och lärorikt. Hon är en liten kopia av mig här. Men förra veckan kom hon hem lite låg och hade nu själv insett det jag tänkt en tid (men inget sagt). Det började med att en övertrött Bobbo som utan sin behövliga vila hade spelet här hemma och skrek för fulla muggar om allt. Allt var fel. Myran önskade då få ta en egen liten avstickare och leka med en kompis. Men alla kompisars namn hon räknade upp var antingen på fritids eller föris. Ingen är hemma. "Men mamma det är ju orättvist. Varför kan inte jag vara på fritids?" Och jaa, vad ska jag svara? För jag undrar också. Och precis som med Bobbo så har vi inget behov av heltid men om hon skulle kunna få en timme fritids och på så vis känna att även hon får vara del av sammanhanget och slippa lyssna till vad de gjort dagen efter så skulle hon känna sig med i gemenskapen.
En lösnig är ju självklart att vi tar med en kompis hem efter skolan, och dit kommer vi väl komma så småning om, men just nu är mina egna tre vad jag orkar och förmår när Beppe (2,5 månader) håller mig uppe med amning på nätterna och rutiner inte sitter helt än.
 
En önskan vore alltså en mer flexibel kommun där vi fick styra lite mer över tiderna på föris och möjlighet till någon timme per dag på fritids. En möjlighet till detta! En kommun där de förstår vad dessa tider och bestämmelser gör med vår familj. En kommun som har barnen i fokus och inte enbart ekonomin. Tänk att ha möjligheten till att lämna 9 och hämta 14, färre dagar i veckan, då skulle Bobbo också kunna få sin välbehövliga vila. Jag skulle ibland kunna unna mig en sovmorgon med Beppe efter vakna amningsnätter och slippa väcka honom när han äntligen somnat på morgonkvisten. Tyvärr har vi nu dagar hemma då ingen är nöjd och alla är griniga allt för ofta. Det är svårt för mig att kunna ge vardera barn det fokus som önskas och behövs. Och var är med barnens bästa i fokus där? 

P.s Det är inte enbart jag som känner såhär i vår bekantskap men jag skriver utifrån mig, mina upplevelser och min familj.





Anonym:

Känner så väl igen mig, fick vårt tredje barn för snart två år sedan och mina två äldre killar gick ner till 15 timmar/vecka som det erbjuds här. 08.30-11.30 fem dagar i veckan. Lämna genomsvettig efter att ha masat med frukost för att sedan hämta lagom till lunch, sedan stressa hem och laga någon vettig mat. Blev liksom ingen vila för någon, bara jättestressigt. Så många dagar höll jag killarna hemma, trots livat till tusen, så i vårt fall fick de kanske precis som de ville.
Förstår att helt valfria tider kanske inte fungerar alltid om folk väljer tider då det är färre pedagoger osv men när man börjar jobba igen så funkar det ju liksom. Ser egentligen inte problemet med att få disponera sina 15 eller 20 timmar själv..

Svar: Blir så ledsen att höra detta igen och igen. Och precis som du säger så fungerar det ju när vi börjar jobba igen. Lösningen är inte att ”tvinga” bort oss. Lösningen ligger i att ha fler pedagoger. På vårt föris är det massflykt i personalgruppen nu också som följd av ledningens bestämmelser. De blir inte hörda tyvärr.
Jag tänker att olika tider även har en fördel! Och att som i vårat fall nu med en önskan om att få ha Bobbo där sovandes istället för vaken torde vara lättare ;)
Emilia Bernehjält

Sara:

Så bra skrivet, instämmer med allt till fullo. Som förälder känns det märkligt att vi hela tiden ska rätta oss efter tider som passar föris och inte tvärtom. jag tillhör samma kommun och några pedagoger är mer flexibla än andra. Men när dörren låses för att man är försenad till frukost är inte att stödja arbetande föräldrar. Det blir ett straff att få springa in i en annan avdelning för att få in sitt trötta barn till frukost...och man blir ännu senare till jobbet.
Det är ju inte bara skillnad på tider i Sthlm de behöver ju inte ha skäl till föris utan kan fika och träna, vi får ju inte ens köpa lite mjölk utan att få skäll.

Svar: Ja jag kan inte mer än hålla med. Tyvärr! Tack för att du delar med dig Sara. Ju fler vi är som tycker till desto större chans till förändring. Kanske inte under min föräldraledighet nu men för kommande föräldrar.
Emilia Bernehjält

Jojo:

Förskolan gör så jäkla mycket bra saker men här har de verkligen fått allt helt snett! Att få disponera sina 20 Tim under ramtiderna 9-15 då de ändå alltid är fullt bemannade i personalstyrkan, vore ju inte så svårt!? Det där pusslandet låter omöjligt för Er föräldrar och tråkigt för barnen att missa sina kompisar. Såklart det är mysigt för dem att va med dig och sina syskon men jämnåriga kompisarna är ju nåt annat. Frågan är, har förskolan rätt att sätta så hårda regler? Vår föris har tex kortare öppettider än man behöver, men gör det lite i samrådande med föräldrarna under premissen ”vi vill vara den bästa förskolan med bäst personal och då vill vi erbjuda dem vissa förmåner som helt lediga jular och kortare arbetsdagar”. Och föräldrarna köper det och kräver inte öppet till 18:30, men egentligen har vi rätt att kräva det. Men det sker lite i samrådan. Det kan inte va värt att byta till annan föris som är lite mer flexibel? Om ni ska ha Beppe hemma ett helt år till finns det ju lite tid?

Svar: Håller med dig Jojo! Och vi har ställt Bobbo i kö till en förskola som ligger nära Myrans skola nu så att vi avlastar logistiken något framöver :) Tanken är att få in Beppe där framöver å. Men här dyker tyvärr nästa sak upp med kommunen. Det stängda kösystemet. Vi efterfrågar transparens, att kunna logga in på en sida och se vilken köstatus man har. Tidigare fick man ringa en handläggare som talade om läget. Nu får man ringa en växel som tar ditt meddelande och en handläggare ringer upp inom några dagar. Det blir svårare och svårare att nå fram.
Vi har vänner i området som stått på plats 6 och sen plötsligt fått ett platserbjudande dagen efter. Några andra stod på plats 3 före sommaren och har nu plats 9. Vad hände där? När det ifrågasätts så får de tillbaka att de hört fel! Det är ju lätta att säga så när allt sker muntligt och utan pränt.
Nu står vi i kö till en annan föris men inom samma område, med samma chef, och har plats 15. Andra vänner till oss som gjort samma sak har fått till svar att ”man byter inte föris inom samma område mitt i terminen” så även om en plats skulle dyka upp så får de inget erbjudande för ens nästa augusti. Spännande nya regler som poppar upp allt eftersom här...Vi får se vars det här slutar.
Emilia Bernehjält

Anonym:

Bra skrivet!
På min förskola där jag jobbar, Nyköpings kommun men privat, så tillhör förskola, fritids och skola samma förening, vi samarbetar. Vi har i samråd bestämt att 15h (allmän förskola, över 3år) går måndag, onsdag och torsdag 9-14. 20h barn, alltså barn vars föräldrar är föräldralediga eller arbetslösa som betalar för sin plats går samma dagar som ovan fast 8.20-15. 8.20 börjar även skolbarnen, så det blir lätt för föräldrarna och de slipper åka fram och tillbaka. Ska också tillägga att förskolan och skolan ligger bredvid varandra. Med dessa bestämmelser kan vi planera vår verksamhet när det är färre barn på plats, alltså tisdagar och fredagar, vilket resulterar i att vi kan vara helt och hållet i barngrupp när de flesta barnen är på plats:) Det är tråkigt att höra att din kommun inte samarbetar med er, och ni inte känner er välkomna :( och jag förstår verkligen det, jag hade känt lika. Förskolan är skapad för barn och barns bästa, det du berättar så verkar de glömt varför förskolan finns:( fortsätt kriga, hitta likasinnade på vårdnadshavare och pedagoger, vi vill alla samma sak. Barnens bästa!:)

Svar: Hej och tusen tack för dina tankar. Härligt att få höra från en som jobbar med barn. Det låter ju onekligen som om ni har hittat ett bra sätt att samarbeta som gör mig lite avundsjuk men samtidigt ger mig mer jävlar anamma att fightas för förändring. Så tack för det! :D Stor kram // Emilia
Emilia Bernehjält

Kommentera inlägget här: