Vi drar - om ett familjeäventyr, flygskam och ett hållbart liv

(null)
Det är väl hög tid att lägga korten på bordet va? En har hintat lite en tid att vi har nåt på gång, en resa på g, ett äventyr som hägrar.
Denna blogg började för fem år sedan som en renoveringsresa, förvandlingen av ett hus genom loppis och återbruk, hållbara val av material och mycket DIY. Men genom en växande familj (hej egentligen det mest oklimatsmarta val en gjort här i livet 😅) så har den börjat röra sig mer mot hur ett hållbart liv ser ut. Mina tankar vilar ofta där. Med många frågetecken. Att få ihop vardagen, sig själv, sin relation, tre olika barnviljor och behov. Hur mycket tid framför paddan är egentligen okej? Inomhus en hel dag fast solen skiner för att en liksom inte helt får ihop det med amning, blöjbyten och denna skolmatsal och hotell en allt som ofta bedriver. Har en för höga tankar och krav på sig själv? Lägg där till en klimatångest och klimatoptimism.
 
Småbarnsliv, hållbar renovering och klimattankar. Det är väl ungefär där mixen av bloggen börjar landa nu.
 
Hösten nu har varit lite av en prövning. En väntad sådan, för en såg vad som komma skulle på milsväga håll. Försökte med ett öppet sinne göra det bra. Det bästa en kunde. Och det har jag verkligen gjort men inte smärtfritt eller med bravur alla gånger. Med en sexåring i förskoleklass som slukar allt av lärdom, är klok, vis och kärleksfull som få men som har lite pre teen hormoner sprutande ur öronen. En treåring med världens entusiasm och nyfikenhet som gör att han borde hamna i Guinness rekordbok för sin varför-frågarexpertis, toppad med en ganska stor gnutta trots (Läs enorm! Utbrott om: glassen är kall (?!), den önskat delade köttbullen nu inte längre är rund eller om jag helt enkelt inte kunde läsa hans tanke gällande att höger vante skulle tas på först). Samt en fyramånaders liten kis som tacksamt nog är glad och tar livet med ro, älskar sina underhållande storasyskon i denna cirkusfamilj han fötts in i men självklart även kräver sitt av närhet, trygghet, kärlek och mat. Vardagen har på så vis satt sina små prövningar bara där. Det har känts i kropp och själ ganska ofta. Att en brister, inte orkar, har ett sviktande tålamod i takt med att sömnen jojjar. Addera sen många förkylningar och hämtningar och lämningar på skola och förskola efter ett schema som genererat stress och som tyvärr är skrivet i sten. Skrivet av någon annan. Kommunen. Helt oflexibelt och utan möjlighet till justering. Telefonsamtal, mailkonversationen, blogginlägg i frustration har föga hjälpt till resultat. Inte mer än att en känt sig lite gladare själv att få skriva av sig och få feedback från er när topplocket är påväg att gå. En önskan om 30 minuters förskjutning i tid för att få ett mer hållbart schema har presenterats. Men nej. Så vi började därför rätt tidigt fantisera om att dra. Skita i det här för en stund och ge familjen nåt sundare. Tillsammans. Ett äventyr.
 
Nu är det höstlov och vi håller på att förbereda oss själva och vårt hus för en tillfällig flytt. På måndag är vi väck och in flyttar Richards syskon tillsammans med vår inneboende. Detta hållbara hus kommer härskas av tre tonåringar/unga vuxna. Pöh, får se om det står kvar när vi är åter...! 😆
Men vars tar vi vägen då? Jo vi tar vårt pick och pack och beger oss till familjen i staterna. Vi flyttar in hos Richards farsa i Florida i TRE MÅNADER och maxar tiden där utan att behöva söka visum. Social hållbarhet i fokus då vi är tillsammans. Ekonomisk hållbarhet i centrum då vi bor gratis, annars skulle vi inte ha råd. 

Myran har fått ledigt från förskoleklass. Det är ju skolplikt nu. Det var en process i sig med både blankettifyllning, mail och långa telefonsamtal med "förhör" av att vi förstått vikten av vad skolan gör (vilket en självklart gör, tycker är så viktigt och JA! de kan och gör mer än vad en själv förmår!) men samtidigt har det här stuckit mig så i ögonen också när kommunen beslutat att Myran inte har rätt till fritids (eftersom jag är föräldraledig) som skolan i nästa andetag raljerar om är lika viktigt, att de på fritids följer skolplanen, gör utflykter, upptäcker och undersöker, samt bygger vidare på gemenskap och kompisrealtioner. Detta är värt ett inlägg i sig egentligen. Jag har vart så arg över hur denna diskriminering sker men då en hittills talar för döva öron så är vår lösing just nu att dra. 
Nu kanske det låter som om vi gör denna resa i affekt och så är det verkligen inte! Detta äventyr ser vi så mycket fram emot. Att i tre månader unna oss och spendera tid ihop är en otrolig lyx. Vi har skolböcker med och kommer följa upp med Myrans förskoleklass varje vecka för att hon inte ska ligga efter när vi är åter. Och vi har köpt med egna pedagogiska böcker om klockan, läsning, skrivning samt matte. Bobbo övar färger på engelska för fullt och Myran har redan börjat bygga meningar på engelska. Så häftigt! Och skolböcker i all ära men jag tror att denna resa kommer vara så lärorik och få barnen att växa bara genom att vara. Nyttigt för oss alla. 
 
Så om mindre än en vecka bär det av. Pirrigt som bara den. Samtalen här hemma som ofta handlar om hållbarhet och initiativ till agerande känns ju nu lite motsägelsefulla som ni kanske förstår. Såklart. Myran som är sex år har stor koll på klimatrelaterade saker och ställer mycket frågor. Hur rättfärdigar vi då flygandet? För det är så vi tar oss över Atlanten. Vi gör ingen Greta direkt. Svaret är: det gör vi inte. Vi bli ju varken flygfria i år och inte heller nästa år, då vi reser hem i januari! Det är inte okej men som med allt här i livet så måste en välja och kompromissa. Måste man då lägga sina tillsammans lediga månader i USA? Nej det måste man inte, men det är vad vi väljer. Vi pratar mycket om vad vi gör och varför, vilka andra val vi tar och vad vi kan göra ännu bättre...
Nyproducerat är ytterst sällan melodin här hemma. Och beroende på vilken forkningsrapport du läser så ligger möbel och klädindustrin högre i utsläpp än flyget. Vi väljer nu att ta flyget och klimatkompenserar för det, fortsätter även att källsorterar vårt avfall, fortsätter våra vardagliga val av miljömärkta matvaror, äta efter säsong i så stor utsträcknig vi kan, varken köpa nytt till garderob eller hem och ta samtalen med barnen om hur våra val påverkar oss, miljön och andra i världen. Vi är inga experter eller ens föredömmen för renlevnad och som du kanske hör har jag en viss ångest för att vi ska flyga men jag tänker ändå att vi gör mycket annat. Det rättfärdigar ändå inte flygandet men med denna balansgång av val, äventyr och ett hållbart liv så står vi nu här. Redo.
För er som vill följa med på resan här på bloggen med ett hållbart liv och äventyr i Florida, varmt välkomna! För er som tycker det blir dubbelmoral och väljer att sluta läsa så förstår jag även fast det såklart är grymt tråkigt!!
Väl mött! // e
Jojo:

Missade att läsa tillbaka till detta inlägg där man kunde förstå att ni skulle va borta så pass länge - vad coolt! Och härligt och häftigt! Kommer följa med stort nöje såklart. :) puss!!

Kommentera inlägget här: