Garageport, rävsax och mörka toner

 
Med snart fyra år i huset så har renoveringsfokus nu börjat skiftas till utsidan. Allt är dock inte helt klart på insidan, så som det är med hus så hittar en nya saker konstant, men mycket har gjorts. Galet mycket fakiskt. På kort tid också med tanke på att takten avtagit markant då familjen vuxit och småbarnslivet är ett faktum.  
När vi flyttade in var husets accentfärg gul. Femton nyanser av gult då en tror att de tidigare ägarna bättrat på lite här och var och blandat ny kulör allt eftersom. :) Idag är det gula grönt. Mer harmoniskt och stilrent i min mening.
Bland det första vi tog tag i på utsidan när vi kom hit var att ta ner töjor, granar och enar som alla trängde sig på, hade vuxit stora och höga och vispade med sina grenar mot fönstren lite kusligt. Träden fick även hela huset att andas med 70tal och mexitegelvilla istället för det 20tal som hon är byggt på. Så idag är entrén vår mycket luftigare och det är ljusare inomhus men tankarna kring hur trädgården ska bli snurrar mer och mer för varje dag nu,
 
(null)
 
(null)
När vi flyttade in i villan började detta Hållbara Hus som ett projekt att mer kanske vända runt huset. Göra klimatsmarta och ekonomiskt smarta förändringar och få tillbaka det vi investerar för att flytta vidare och närmre hem till vänner och famij i Stockholm. Och vi räknade inte med att fastna. Att träffa så mycket fina grannar och nu vänner. Att allt skulle ändras och få oss att känna att vi inte har bråttom någonstans alls. Vi trivs här.
Då var tanken att vi skulle hotta upp garageport och ytterdörr med lite målarfärg. Inget större ingrepp. Nu drömmer en om gamla dubbeldörrar till entrén, bygga om den lilla förstukvisttrappen och sen var det ju det där med garageporten. Eller rävsaxen.
(null)
Så tung att en inte behöver gå till gymmet och lyfta skrot men också så osäker som en rävsax som smäller igen. Att en själv skulle hamna i kläm var en tidsfråga men barnen...oh det kändes som en dödsdom.
(null)
Hela schabraket hängde på stora fjädrar som en drömde mardrömmar om att de skulle släppa och skjuta iväg. Vi tog beslutet att sätta in en ny automatisk. Och med hjälp av en firma i stan som kom och mätte och monterade så blev resultatet såhär
En mörkgrön nättare dörr med delar av det gamla bruna ramarna runt fönstren kvar och nya vita foder som sattes in vid monteringen. Lite Villa VIllekulla igen.
Den mörkgröna tonen valde jag som en kontrast till det ljusare gröna vi målat kring fönster, på vindskivor och stuprör. Tanken är att den kommande dubbeldörren till entrén ska få samma kulör.
Med dessa blandade färger har vi levt sedan i våras men nu i helgen fick jag äntligen till det i småbarnslivet och tog pensel och burk ut för att trolla allt i en kulör.
Tadaa! Långt i från klart med denna vy men oh så skönt det känns att vara påväg!

Kommentera inlägget här: