Drömmar, ekorrar och loppisfynd

(null)
Å jag har haft den härligaste av förmiddagar precis. Efter lämning på skolan så rullade jag och Beppe ner på stan och mötte upp en ny stjärna på Babettes kafferi. För er utomsocknes så är Babettes det göttaste kafét i stada som liksom så väl lyckas få ihop det inbjudande för alla. Nu sitter jag där med lilleman och ammar och tidigare har jag haft jobbmöten på plats. Det är ett ställe som så väl lyckas bjuda in till olika skeden i livet utan att en stör någon annan. Öppet och sorligt, loppisinrett och inte minst galet gott. Som småbarnsförälder kan det ju annars lätt kännas som om en stör när någon sitter och hamrar på datorn eller läser en bok bredvid. Men inte där. Där är alla välkomna.
För några veckor sedan på Röda Korset hemma i vårt område så knackade en tjej mig på axel och sa "Hej, sågs inte vi på DoSpace?" Mycket riktigt så satt vi på ett co working ställe här i stan samtidigt. Sågs enbart ett fåtal gånger men hon kände igen mig nu likblek av sömnlöshet, osminkad och dan, hehe. Hon med barnvagn. Precis som jag. Det visade sig att hon också blivit trebarnsmor nu, en månad efter mig. Dessa växer inte på träd här. Alltså sånna som har samma knappa tidsschema mellan hämtningar och lämningar som en själv. Vi sa att vi skulle höras och så i måndags tog jag mobilen och drog iväg ett sms och idag sågs vi.
Som jag älskar att lära känna nya människor. Det är nåt visst med det. Att få fylla en tom bok med massa info och historier, värme och skratt av nyfikna frågor. Och att själv svara. Det kommer liksom på sin spets då att konkretesera sina drömmar och tankar vilket kan vara väldigt nyttigt. Det pratades barn, trädgård, jobb, framtid, utmaningar, trots, loppis, inredning, foto, kreativitet, drömmar, boende. Högt och lågt. En riktig energiboost!
Vi tog en gemensam promenad till Myrorna efter vår frukost på Babettes och jag gick därifrån etthundrafyrtionio riksdaler fattigare men med en stor och underbar skål rikare och en vad jag tror är en duk men som kommer att användas som ett badlakan till stranden. Den är i tunnare bomull så det torde bli perfekt. Skålen är lik en vi har på landet och jag har länge letat efter något liknande hem. Att servera pasta ur eller nu snart en höstig gryta. Och den bidde min för 99 kronor. Wow bara! Sånt flyt.
På vägen hem sen så slog det mig som på huvöt att jag funnit mitt kraftdjur när en ekorre sprang framför vagnen. Vad är det med dessa små djur just nu? Är det något form av ekorr-år? Jag ser dem överallt! Vad vill de mig? Är det bara jag eller är ni fler som ser dem?
De påminner mig så om min mormor för hon sa alltid att mitt hår hade samma färg som en ekorres när det glänste i solen. Och det är även något med ekorrens energi berör mig, så energisk och lekfull, nyfiken och effektiv. Positivt. Men å andra sidan en samlare. Tydligen så gömmer ekorren undan sin mat och det sägs att den enbart återfinner 10 procent av allt. Det låter lite som vår vind just nu. Gulp! Ska grunna lite mer på detta för det känns som om jag ska lära mig något här. Kanske något om resterande 90 procent...hehe...
Nu ska vi snart hämta Myran som är kvar lite längre i skolan idag på musiklek. Sen väntar parkhäng och eventuellt en tur till färgaffären. Jag har fått ett infall nu när bokyllan börjar ta form. Ska förklara sen.

Kommentera inlägget här: