Ett hållbart hus

Om mig
- Hej och välkommen till Ett hållbart hus! Mitt namn är Emilia och här bjuder jag på en inblick i renoveringen av vår 20-tals villa i hållbarheten tecken. Jag brinner för CSR, återbruk, återvinning och återanvändning. Allt som har ett hållbart signum, ekonomiskt, miljömässigt eller socialt. Jag öppnar här upp vårt hem under denna vansinnigt roliga och slitiga resa och dela med mig av tankar, idéer, kalkyler, och DIY-tips. Allt från små fina loppisfynd och stilleben, som får ett hem att kännas personligt, till de lite mer osexiga bitarna som dränering, fuktspärrar och värmekällor. Målet är att förvandla villan tillbaka till sin ursprungliga skönhet och bort från den 70-tals utklädnad som slukat henne idag, men även med inslag av moderna val och stilar. En balansgång mellan nytt och gammalt, utan att tumma på design, kvalitet och trend. Jag är en trettiosexårig söderböna från huvudstaden som utvandrat till Östgötaslätten med man och två småtroll, Märta Myran 6år och Frank Bobbo snart 3år. Är uppvuxen i ett återbrukande tänk med en morfar som skapade fantastiskt mycket av lite och en farsa som snodde mina badbollar som liten för att göra säckpipor av dem. Ljudbilden i mitt barndomshem var vild och ösig och ändå sågs jag mest lugn som en filbunke sittandes mitt i det kreativa kaoset som liten med en drömmande blick, tuggandes på en penna med mängder av pyssel och projekt omkring mig. Melodikrysset var nog det lugnaste som hände på en vecka hos oss. Annars spelades det sked och tvättbräda, slets i bälg och jiggades på såg. Ett konstant sorl. En delvis uppväxt i turnébuss med mycket kreativt folk omkring har lagt grunden för hur jag älskar det kollektiva idag. Om inte vårt Hållbara Hus med öppna dörrar håller hov för gäster, vänner och familj så är vi iväg och gästar. Så trivs en bäst! Jag går igång på skapande och fina miljöer, blir tokig om det inte är undanplockat men kan utan problem leva med dammtussar i hörnen, samlar på sockerpåsar, har en jevlaranamma-förmåga att se möjligheter i saker men det tog lite livserfarenhet innan en fattade att jag inte bara var bra på att lätt se saker som är fel (som känns neg) utan att jag också kunde vända runt det och hitta förslag på lösning. Har scenskräck men utmanar den med lagom jämna mellanrum, är sämst på att vara här och nu, är en bakåtsträvare av rang när det kommer till musik och menar att det mesta bra gjorts före 60-talet -allt annat låter som smurfhits, är sjukligt mörkrädd och kan inte se skräckfilm (min gräns går cirkus vid Ensam hemma med Macaulay Culkin) fast en har ändå blivit inlurad på bio att se SAW och blev så paralyserat rädd att jag inte vågade gå ut! Så här har ni mig! Välkommen till mitt liv och mixen av hållbarhet, inredning och småbarnslivet deluxe. Puss 😘
Kategorier
- #småbarnslivetdeluxe
- Badrummet
- Barnens rum
- Bloppis
- Bröllop
- DIY
- Dalarna
- Ett hållbart hus
- Före-Efter
- Gästrummet
- Hallen
- Inspiration
- Källaren
- Köket
- Lilla WCn
- Loppade fynd
- Matsalen
- Sovrummet
- Trädgården
- Vardagsrummet
- Vinden
- Övre hallen
Arkiv
- 2019
  - Januari
  - Februar
  - Mars
  - April
  - Maj
  - Juni
  - Juli
  - Augusti
- 2018
  - Januari
  - Februar
  - September
  - Oktober
  - November
  - December
- 2017
  - Januari
  - Februar
  - Mars
  - April
  - Maj
  - Juni
  - Juli
  - Augusti
  - September
  - Oktober
  - November
  - December
- 2016
  - Januari
  - Februar
  - Mars
  - April
  - Maj
  - Juni
  - Juli
  - Augusti
  - September
  - Oktober
  - November
  - December
- 2015
  - November

Inte starkare än så

En får ofta höra att "Hur orkar du? Hur orkar du hålla det tempo du gör?" Och se det gör en inte alltid. Nu.

Kolik, väckt varje timme av Beppe under natten och de gånger han sover gott fyra timmar i sträck så toppar de stora barnen kalaset med mardrömmar, Alfons-fasoner (jag måste kissa, jag är törstig, det kliar, jag kan inte sova...) eller så kör Richard ett snarkningsmarathon som kan väcka de döda.

Detta ansikte har inte sovit gott på allt för länge nu. Detta ansikte skvallrar om en värkande rygg. Detta ansikte visar om en tös som tycker så synd om sig själv just nu och inte är starkare än såhär. Vakna nätter. Vakna dagar. En orkar inte mer. Så även jag har ett tak och en botten ska ni veta.