Återälskad mössa

 
För cirkus sju, åtta år sedan sisodär gjorde jag och Richard en dagsutflykt till Uppsala med hans farmor för att hälsa på en kusin. När jag klädde mig som hastigast på morgonen tittade jag ut genom fönstret och såg hur solen sken och himlen var blå. Det värmde inombords. En slängde på sig vårjackan och sket högaktningsfullt i att titta på termpometern. Det var dumt!
När vi kom fram till Uppsala, som för övrigt brukar kunna vara ett blåshål på vårkanten, så piskade de iskalla vindarna mig i ansiktet och en ångrade sig djupt att mössa, halsduk och vantar fanns kvar hemma i Stockholm.
Richards farmor, Marianne, tyckte så synd om mig - även fast jag tror att hon innerst inne tyckte jag var lite korkad som gick ut klädd som jag gjorde, speciellt eftersom jag är känd att vara en fryslort - så hon gick raka vägen in i en butik och köpte mig en mössa. Barkst, kärleksfullt och lite småbrutalt tröck hon den på huvudet mitt och sa att det man inte har i huvudet får en gammal farmor hjälpa en att ha på. 
Denna mössa har sedan kommit att bli en stor favorit för mig. Vit och ullig, varm och go, tunn och stilren. Som jag har använt den! Som jag har slitit den!
Ja sju, åtta år sliter verkligen på en vit mössa vill jag lova!
Den har blivit mer och mer grå med tiden. Mindre och mindre i storlek för varje tvätt. Och förra året så gick den i pension helt. Fast jag klarade inte av att slänga den!
I ett års tid har den nu legat i en låda i hallen och gjort sig påmind varje gång jag letar efter handskar eller halsduk. Och i ett års tid har jag sökt med ljus och lykta efter en ny ersätare. Till och med i butiker som säljer nyproducerat! Totalt låst i huvudet på att en likadan är vad jag ska ha. Jag som annars brukar vara bra på att ha ett öppet sinne.
 
Men plötsligt händer det! Å som jag älskar när det händer!
 
Hos Myrorna hänger den plötsligt. Om inte en exakt lika, så en så nära inpå. Vit, ullig, mjuk, tunn och varm. För tre guldpengar!!!
 
 
Och när jag kom hem med den nyloppade, öppnade lådan och tog fram den gamla så blev det så påtagligt vilken skillnad det har blivit på dem.
 
Vit/Grå, Ullig/Tovad, Fluffig/Sträv...
Nu är jag och min bihåla (som f.ö är på bättringsvägen -äntligen!) klädd för vårvindar friska i sju, åtta år till! Tack Marianne och Myrorna!
Kommentera inlägget här: