Ett hållbart liv

I september skrev jag ett inlägg här på bloggen om hur hemmalivet var med tre barn i olika åldrar, med olika behov och olika önskningar. Det var en känga mot kommunen och de tider som erbjöds oss för förskola och förskoleklass/fritids. Om du missat och är nyfiken så finner du inlägget här.

Jakten på ett hållbart liv har fortsatt och vår resa hit till USA är en del av processen och ett startskott på vad en hoppas ska bli just det. Mer hållbart.
Idag fick en veta att jag är antagen till tre olika distanskurser runt om i landet. Detta kommer att bli en ny och stor bit i pusslet. Det känns fantastiskt kul och spännande det här!

Allt började med att föräldrar till våra barns vänner flera i taget tipsade mig, efter att ha läst mitt blogginlägg och hört mig jämra mig över situationen, om att jag borde läsa en kurs för att på så vis få möjlighet att på förskolan kunna ange våra egna tider...inget mera 8-12. Tillika ha möjlighet till fritids för Myran efter förskoleklass. Flera sa "Du behöver ju inte ens ta poängen utan kan bara anmäla dig och sen strunta i det". Till en början kändes det kymigt, som den paragrafryttare en kan vara. Att söka en utbildning utan ens intuitionen att gå kursen. Detta skjuter ju faktiskt enbart problemet vidare i min mening, där det bara sedan ändrar form. Jag menar att då får skolorna en massa antagna som redan från början planerat att hoppa av och deras siffror för hur många som klarat utbildningen ser ju föga imponerande ut. Kanske inget jätteproblem, vad vet jag, Men vad ska en ta sig till då för att hitta en hållbar situation? Ett hållbart liv.

Hållbarhet blev således nyckelordet som skrevs in i sökfältet på kurssökarsidan. Och där rasslade det till av olika kurser en kan läsa. Ämnet ligger ju högt på min intresselista sedan tidigare. Jag sökte sex-sju stycken, blev struken från en som jag inte var behörig till och blev nu idag antagen till TRE! Tjohoo! Det är månne mer än vad en behöver, hade tänkt och förmår men alla ämnen kändes så intressanta att en ska försöka åtminstone. 

Så innan en ens kommit hem från resan här i USA så sätter sig denna tös i skolbänken på distans och ska grotta ner sig i:

  • Miljöproblematik och hållbar utveckling
  • Miljövetenskapens grunder
  • Hållbar utveckling och CSR

Jag ska ge det mitt allt efter de förutsättningar jag har. Ämnena är fab och intresset stort. Men som den duktiga flicka en alltid varit så har jag också lovat mig själv att INTE slå knut på mig för att nå i mål här. Vilket jag brukar ha en förmåga att göra. Resan mot mål med den information jag kommer lära mig är god nog. Note to self! 

Och gällande status på övriga punkter i det tidigare inlägget som genererade en hel drös med kommentarer, tips och tankar här och på instagram så är situationen på Bobbos förskola fortfarande under all kritik. För oss handlade mycket om tiderna som vi inte fick välja på men i ett större perspektiv så var och är arbetsmiljön ohållbar för både barn och personal där. I stort sett är hela personalstyrkan ny då tidigare klippor sagt upp sig då de inte får gehör från ledningen om varken planeringstid eller resurser. Barnen möts således dagligen av nya vikarier och det är ett enda stort virrvarr. Otryggt som bara den, utan driv och pedagogisk undervisning. Detta är som ni hör en större nöt att knäcka och just nu en viktigare fight än att ge barn med småsyskon möjlighet att välja sina egna tider efter familjebehovet.
En grymt bra förälder på förskolan har drivit på i ett försök till gehör och dialog under några månader men efter noll i respons från rektor och ledning så lämnas det nu in en anmälan till skolinspektionen som vi självklart skrivit under. En hoppas innerligt att detta ska generera en tillsyn som leder till lösning.

Och gällande Myrans rätt till fritids så fick en i samband med det förra inlägget reda på att det är sju barn i hennes klass som inte har fritids. Av 55 stycken så går alltså sju hem och utesluts från den pedagogiska verksamheten som skolan själva berättar är så viktig. Skulle det inte vara bättre att involvera alla kan en tycka?! De klarar ju alla 55 barn under skoltimmarna så vad gör 48+sju till på fritids? De är till och med i samma lokaler!

En kommentar jag fick är verkligen guld och så värd att gå vidare med! Men att tillägga är att en älskade ert engagemang, tips, tankar och hejarrop. Även ni som tyckte annorlunda var jag så glad för! Dialog, diskussion och stöt och blöt är givande på alla plan! Men denna kommentar var gällande att barnkonventionen blir lag nu 1/1-2020 och i den står det bland annat:

"Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa."

"Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro."

Med dessa ord i tankarna kan diskriminering diskuteras…

En sista sak hände innan vi åkte hit till USA som jag inte har berättat om, en skitsak som kom att växa oproportionerligt. Fritids skickar ut info till ALLA föräldrar om vad de gör. Bara här kan en tycka att de borde plocka bort oss sju familjer utan fritids från maillistan. Why rub it in liksom? Jag läser och begrundar var vecka vad min dotter inte är en del av men berättar självklart inte för henne. Hon får ändå höra mycket nog från sina klasskompisar dagen efter om hon missat något speciellt. Men i ett mail som kom står det att barnen ska ta med sig glasburkar för ett kommande pyssel till "Vinterljus" vilket är en happening i Linköping då staden tänds upp med belysning under den mörka vintern. Jag frågade dagen efter att detta mail kom en av fritidspedagogerna om detta verkligen gällde ALLA barn, även de utan fritids. Till svar fick jag JA, att vi absolut kunde ta med en glasburk och att de skulle se till att hon fick vara med. Perfekt tänkte jag, just denna aktivitet med pyssel vet jag att hon kommer älska. Så jag berättade det för Myran och hon valde med glädje ut en burk ur återvinningen hemma.
Veckorna gick och Myran kom hem och sa lite oroligt att flera barn börjat pyssla och ljuslyktorna de gör står i fönstret i klassrummet. Jag lugnade henne med att det nog snart var hennes tur för alla verkade inte göra pysslet samtidigt utan några barn åt gången hade skaparverkstad. Men när dagen för avfärd till USA kom närmre så frågade jag en av pedagogerna hur planen såg ut och hon försäkrade mig om att Myran skulle hinna pyssla. Så vi satt lugna i båten. En stund. Efter några frågor igen och tillslut mailkonversationer där jag tog i lite och förklarade situationen rätt målande från vår sida så slutar det hela med att en pedagog på lektionstid tar enbart Myran åt sidan för att pyssla. Två dagar innan vi åker.
Om jag inte legat på hade hon fått pyssla då? Jag tror inte det! Och åh som jag försöker se det positivt att hon fick göra detta pyssel men jag tycker ändock att upplägget blev platt och så fel utfört. Fritids missade den stora poängen och jag gjorde en höna av en fjäder för att stå upp för min dotter. Men Myran själv kom hem glad och nöjd över sin lykta och jag är tacksam att maktspelet gick henne över huvudet.

Så summan av kardemumman är att i nuläget gör jag varken en anmälan rörande Bobbos tider eller Myrans uteslutning från fritids. Även fast min åsikt står fast vid att Bobbos tider inte är en gemensam överenskommelse, efter behov, mellan föräldrar och föris, utan en ren överkörning från kommunen och att Myrans uteslutning från fritids torde strida mot barnkonventionen.

Men. En löser helt enkelt problemet temporärt och egoistiskt genom att "gå runt" det. Vi prioriterar vilka fighter som tas och i vilken ordning. Så jag lämnar er med ett litet to be continued…igen. Snart är det dags för skolbänken.


Kommentera inlägget här: