Efterlängtat hemma

Pöh! Typ.
Ligger just nu utslagen på sängen för en liten vila. Så får en göra på helgen. Det gäller att passa på när Frank sover. Vi håller oss på hemmaplan hela helgen. Så ljuvligt. En har sett fram emot detta en längre tid nu. Tror faktiskt att det var mitten av september senast som vi var hemma hela familjen en hel helg. 
Jag åkte till blomsterbutiken i onsdags efter jobbet och fullkomligt rånade dem på höstinspiration. Fyllde bilen till bredd och höjd, skrev upp mig på nåt typ av medlemskap och fick bonus direkt då jag handlade för vad en behövde för att få återbäring. På ett bräde. Hmm.
Men dagarna har gått i ett, ekorrhjulet snurrat på och en har inte riktigt hunnit med och stannat upp för reflektion eller för att njuta. Så jag ville maxa helgen och göra fint så att slippa åka och handla blommor i helgen kändes bra. Hemmet har således förfallit dessa veckor och det kliar i mina fingrar för att göra fint. Klarar inte riktigt av när det ligger högar med bös överallt. Det stressar mig. Dammråttor står jag ut med men allt annat som bara ligger och dräller gör mig tokig tillslut. 
Så idag gick vi upp och åt en långfrukost och begav oss sedan ut. Allihopa. Jag har planterat och gjort entrétrappen höstmysig, Richard byter bromsskivor på bilen (ännu! Han e tapper! Sicket heldagsprojekt), och sätter på vinterdäck, och barnen har lekt och geggat med lövhögar, lera och busat. Vi åt lunch med grannarna och som jag saknat det underbara enkla hänget som vi har här hemma i grannskapet! Vi är borta för mycket!! Basta!
(null)

Förra helgen skulle vi vara hemma men spurtade upp till Stockholm och Dalarö för att bo hos bror min. De är bortresta men deras lilleman, fyra månader yngre än Frank, är kvar hemma. Så vi har pusslat lite med barnvakt hela familjen. Ljuvligt mysigt och kul men också hysfsat intensivt. Som att ha tvillingar kan en tänka. Frank och Hugo tillsammans utgör nån form av explosionsartad tornadostorm. Fast glädjefull. Som ett smärre träningspass att springa efter dem vill jag lova!
(null)
Så glad att dessa herrar kommer få växa upp tillsammans och ha varandra nära. Ängslig och rädd också månne för vilka hyss och rackartyg som väntar runt hörnet. 
(null)
Vi drog till Skansen på lördagen och busade runt i parklek, åkattraktioner och bland djur. 
På söndagskvällen kom vi hem igen till Linköping och alla somnade innan huvudet ens nuddat kudden. 
På måndagen pep telefonen min stup i kvarten om att det var kul att se hela familjen  i tidningen. Va? Tänkte jag. Vilken? Hur? När? Tills poletten trillade ner. Family Living som var här och plåtade i somras hade släppt numret nu. Jag trodde ju den skulle komma ut lite senare och var helt oförberedd! Haha! 
Sen i onsdags trillade finblaskan även ner i vår brevlåda och i torsdags släpptes den i butik. 
(null)

(null)

(null)
Så kul att få vara med i sin absoluta favorittidning! Märta är mäkta stolt och Frank pekar på bilden av sig själv och säger "Hugo!" 
Olika nivåer på hur en reagerar helt klart. 

Nu blir det en snabb blund, sedan en kaffe i solen på trappen och mera plock och fix hemma. Känns som om det är hög tid att plocka undan sommarskor och jackor i hallen! Inte sant? En kan inte vara på topp och i fas jämt!
Kommentera inlägget här: