London calling; sopsortering, loppisar, gypsy swing och NOLA-hetta


(null)
Nyss hemkommen och försöker landa alla intryck - högt och lågt - efter tre intensiva dygn i London. Jag har vart iväg med farsan min då jag fick resan och en musikal i födelsedagspresent nu innan jul. 
Farsan och jag delar intresset av het cajun gypsy swinging musik a la 40-tal och NOLA-anda (New Orleans). Det är den musiken jag i stort är uppvuxen med och som han som musiker själv spelar. Inte så konstigt då kanske att jag diggar samma! En kunde ju dock trotsat och gått all in i hårdrockens eller dansbandens värld men i detta fall så föll inte äpplet så långt från trädet...
Vi har vart uppe från arla morgon och betat av i stort alla stadsdelars marknader och loppisar och gått, gått, gått till sena kväll och natt men med några mat och vin stopp på ypperligt bra restauranger vi blivit tipsade om. 
Som sagt, tre intensiva dagar. Nästan så en behöver semester nu! Pöh! ;) 

(null)
London visade sig från sin vanliga fyra nyanser av gråa-sida. För jepp, det är en färgbild ovan! 
(null)
Vi drog till Nothing Hill och Portobello Roads marknad på fredag morgon.
(null)
Hittade femton klänningar som alla gjorde att jag dog en smula men valde ut en som fick följa med hem. Ska visa sen! För det är inte denna.
(null)
Underbara gamla slitna läderväskor som får en att vilja bli en sjöbuse och bosätta sig på Jutholmen. Tänka att ta båten till affären och packa matvarorna i denna bag! Åååh! 
(null)
Fina gamla träleksaker! 💚
(null)

(null)

(null)
Här och där satt folk på uteserveringar, ibland under infravärme och ibland inte. Själv var en klädd för arktisk kyla och såg lite väl påbylsad ut i sin från i somras vita loppade duffel för 50 spänn. Många hade små ballerinaskor också utan strumpor. Själv promenerades det i 80tals stövlar med höga breda skaft och ludd i. Värme ftw! Men så e en ju en frusen lort. 
Som jag älskar gatumusikanter! Svängigt och glädjande! Piggar ju upp vilken dag och vilket gathörn som helst. Men även här finns nog viss barndomspåverkan.  Morsan och farsan lirade mycket på gatan när brorsan min var liten så det finns i mitt dna. 
Denna kille vad outstanding. Grym röst och med enbart två strängar på basen fick han hela gatan att svänga och lyfta!
(null)
Fann en gammal trumma som gav mig habegär till barnens rum. Men att få med den hem på flyget...gah! Den fick så snällt hänga kvar. 
(null)

(null)
Det tittades, kändes och klämdes på allt och mycket
(null)

(null)
Men även klappades ❤️
(null)

(null)
Fann Beni Ourain mattor. Troligtvis fina kopior av priset av dömma. Men ack så fina!
(null)
Farsan hittade en Kodak Duaflex-kameras som han letat efter
(null)
Och jag sprang på dörrhandtag i mässing till barnens sovrumsdörrar. Alla tre för 5 pund istället för 150 spänn styck som en lätt kan få hosta upp för dem nya. Sprang även på en gammal portfölj från 20-talet som Richard ska få (så schyyy! säg inget, han har inte fått den än!)

På kvällen hade vi kollat upp en Django-bar med live gypsy swingmusik
(null)

(null)
Vi var nog de enda där som verkligen gick in i musiken. 
(null)
Som verkligen lyssnade aktivt och applåderade. De flesta andra tjoade högljutt i sina sällskap eller var uppslukade av varandra på andra fina sätt ❤️
(null)
Och maten, stämningen samt stället var fab på alla sätt. Helt i min smak! Liksom lite för mycket och härligt rörig inredning. Saker och små lampor överallt. Som ingrott också. Och då menar jag inte smutsigt på något sätt utan ingrott som att känslan och stämningen sitter i väggarna! Lite som om Stampen och Peppar i Stockholm möter varandra. Eller vilket New Orleans hal som helst. Helt enkelt bra!
(null)
Och stämningen var het. Så het så att rutorna immade igen
(null)

(null)
Obligatorisk spegelbild på toaletten och dessa handfat sen
(null)
Iskallt, kokhett, iskallt, kokhett...svårt att hitta ett ljummet och svenskt lagom-läge. Engelsk byggnadsstandard och allt sånt, suck. Men kaklet var väl ljuvligt så säg?! 
(null)
Lite eldragning rörig som fågelbon på sina ställen för att inte tala om sopsorteringen i detta land. Hjälp alltså! Hur kan de ligga så långt efter?
(null)
Att de till och med skriver ut att soporna går på deponi är så skrämmande. I Sverige går enbart cirka 1% av våra sopor på deponi! Tack och lov att vi "köper" sopor från andra länder. Då vi är bättre på att ta hand om och sortera är det bättre för vår gemensamma planet och miljö. 
Detta gjorde att jag inte hade mage att slänga en glasflaska direkt i soporna och tog därför med mig den hem. 
(null)
Nu får den bli en flaska eller något annat igen och inte grävas ner i jorden och förpesta vår miljö. 
Blev måttligt retad av våra vänner som vi bodde oss. "Haha, ska du ta med soporna hem?!" . Men när man såg Themsen utanför fönstret och hur det under ebb och flod dök upp skräp som flöt runt och som låg på botten  så hade en inte mage att slänga glas rakt i soporna! 
Alla fåglar som simmade runt där också, alltså Pöh! Stackars djur som mumsar loss på alla plast. Efter att ha sett A Plastic Ocean på Netflix precis innan jag åkte så var detta det enda jag kunde tänka på. 
Nåja, ett litet litet bidrag i alla fall och ett något lättare samvete månne efter att ha flugit flygplan och pruttat ut massa skit i luften på så sätt. Många bäckar små... så inte allt blir lika skitigt som Themsen.
(null)

Åter till den roligare biten. På lördagen efter ytterligare en dag av språngmarsch runt på loppisar så satte vi oss ner på århundradets vackraste men mest obekväma Öglanstolar (är det bara jag som faktiskt inte kan sitta på dem? Jag älskar älskar älskar formgivningen. Men det är ju ett stort hål för ryggen och jag får inget stöd alls!? Ont!) på Marble Arch Teater för att dras med i den fantastiska föreställningen Five Guys Named Moe. 
En story som utspelar sig i 40-tales New Orleans och alla musik av Louis Jordan
(null)
Svängigt värre!
(null)
Och spana in kläderna! Mumma! för en bakåtsträvare som jag. 
(null)
Ett tips om du ska till London är att se denna kanske istället för alla stora föreställningar som går. Vi satt som inne i ett cirkustält kan en säga och scenen är både längst fram och även runt om i salongen. Musikalartisterna springer runt, drar upp publiken, dansar på borden och spriden en hej dundrandes stämning! I ren het och ösig NOLA-anda med liveband som lämnar alla åskådare danssugna.
(null)
That’s all for now folks! Imorgon börjar jag jobba, tjohoo! På återhörande. Nu ska jag gå och sopsortera mina londonsopor! Puss // e




Kategori: Ett hållbart hus, Loppade fynd; Taggar: Five guys named Moe, London, New Orleans, deponi, fleamarket, loppisar, musikal, nola, sopsortering;
Sofia :

Om jag inte redan hade ett Londonlängt så fick jag det garanterat NU. Så mycket fint att kolla på och köpa :)
Verkar vara en mycket lyckad resa! och frågan är, vilken klänning var det som fick följa med hem? :)

Svar: Mycket mysig resa och mycket mysig stad indeed! Har inte fått till någon bild på blåsan än men tack för påminnelsen! ☺️ Kram // Emilia
Emilia Bernehjält

Kommentera inlägget här: