Hur var det här då?

(null)

Å som jag tänkt på detta. Fram och tillbaka. Hitan och ditan. Ska en lägga ner, axa upp, börja om, ta en annan vändning? Men istället så försvann jag bara.
Nytt jobb gjorde att energi och fokus hamnade just på jobbet. Och tur är väl det. Och som en liten parentes och info så trivs jag och mår så bra där! 
Försvinnandet eller frånvaron här var vad jag trodde, tänkte och lite planerade. En mäktar inte riktigt med 100% överallt. Men att försvinna helt en så lång tid var aldrig planen. 
Och ju längre tiden gick desto klurigare blev det att ta sig i kragen, uppdatera och skriva. Hela bloggen blev så avlägsen. Vad som var en så stark del av mig amputerades plötsligt. 
På kvällarna och helgerna har allt fokus legat på familj och hem. Riktigt ljuvligt att bara vara här och nu. Nyttigt!
Men de senaste veckorna har jag skrivit flertalet inlägg i huvudet. Men aldrig kommit till skott att faktiskt göra det dock. Nåt skaver och gnager. Vart ska en ens börja? Och det har verkligen känts klurigt och kluvet. Så mycket har hänt. Fast ändå inget. Så många loppisar har besökts, så många idéer har kläckts fast samtidigt har allt stått stilla. 
Tankarna har snurrat som en tornado. Ska en ens göra detta? Blogga? Varför? För vem? Skit samma! Sen kommer nästa tanke Jaa! Det är kul! Ni läser ju! Och så tillbaka. Men inte ska väl jag?! 
Pöh! Så tröttsamt. Ni skulle bara veta hur en fightas med sig själv ibland.
Sen plötsligt så slog det mig som på huvudet. Ikväll. Kör bara! 
Att förklara behövs inte alltid. Det är ju svårt ibland. Ni hör ju! Speciellt när en själv inte ens sitter inne med svaren och rett ut det inombords. Risken är ju bara att det blir svamligt. Öh...(som ovan!) :D
Men ni får ta det för vad det är och blir. För vem jag är. 
Då en knappt vet vart det ska börjas så struntar vi i någon typ av kronologisk ordning. Vi åker bara. 
Så säg hej igen till en loppisgalning som inreder och renoverar sitt hem genom andra-eller ännu hellre femtehandsfynd. En som lider av klimatångest och försöker dra sitt strå till stacken men även liksom känner sig  drunknad bland borden och måsten. En som är en hejare på att se möjligheter i gamla saker och ge dem en ny chans. En som så nyfiket vill lära sig mer om ett hållbart liv. 
Så varmt välkomna tillbaka till Ett Hållbart Hus. Ett Hållbart Hus 2.0 kanske? Eller Ett Hållbart Liv. För mig. För världen. För oss.

Avanti!
Kommentera inlägget här: