Arrivederci november, sju sorters kakor, en dammråtta och sänkt ribba

(null)

Med risk för att låta gammal! Men OJ vad en månad bara flyger förbi. Minns när en var liten då sommarlovet var en evighet, veckodagarna var svåra att hålla isär och övades febrilt att rabblas i rätt ordning och det var en smärre oändlighet till att julkalendern skulle börja. Allt detta blir kanske extra påtaglig nu och kommer liksom upp till ytan då Märta är i denna fas och vi jobbar på att tidsbestämma saker i ett för henne uppfattningsbart begrepp. Hur lång tid det tar att räkna till hundra, hur långt ett bolibompaavsnitt är eller hur lång tid det tar att springa runt huset. 
Tid är relativt. Men november har i min kropp och känsla gått fort, bjudit på mycket högt och långt och i stort bara sagt swish.
Kräksjuka, sjukstuga ligger nog högst på minuslistan och alla underbara middagar med fina vänner på pluslistan. Så tacksam för alla goa grannar och fina personer här nära. 
Vi har beslutats att fira jul hos min bror på Dalarö, det ska bli underbart att åka bort och kul för barnen att få hänga med kusinerna i flera dagar. Vi stod länge i valet och kvalet med var vi skulle fira men då min mage började visa lätta stresstecken efter renoveringsös och småbarnsbös så sa en snabbt tack och hej till allt vad jul här hemma heter. Även om vi alla hjälps åt så är det ändå lite mer jobb att husera femton pers hemma. Speciellt när en som jag i sitt dna vill hålla en viss nivå och standard på allt. Något som det kämpas med konstant. Viljan att vara leisure och låta det bara va och bli vad det blir. Vi är med familjen så det kan inte bli annat en trevligt, underbart och helhärligt. Men en har liksom i blodet en sju sorters kakor-attityd, något jag säger som syftar till min mormors otroliga förmåga att ställa till galej och fixa det fint för fest. Alltid med sju sorters hembakade kakor på bordet. Min mamma är likadan. Med ett otroligt öga för att skapa värme och ljuva inbjudande rum. Men ibland kommer ett stresspåslag som inte är nyttigt. En middag kommer bli minst lika trevlig om en dammråtta ligger och skräpar i ett hörn. Våga sänka ribban! får jag ofta säga till mig själv.
Så julen blir borta och det känns kalas.  
Så tack och bock november. Härliga dagar som sprang förbi. Jag kommer minnas er med värme och mys och ser fram emot vad december har att erbjuda. Leisure, familjemys, renoveringspyssel och snart ett nytt spännande år! Välkomnast! 

Kommentera inlägget här: