Arrivederci november, sju sorters kakor, en dammråtta och sänkt ribba

(null)

Med risk för att låta gammal! Men OJ vad en månad bara flyger förbi. Minns när en var liten då sommarlovet var en evighet, veckodagarna var svåra att hålla isär och övades febrilt att rabblas i rätt ordning och det var en smärre oändlighet till att julkalendern skulle börja. Allt detta blir kanske extra påtaglig nu och kommer liksom upp till ytan då Märta är i denna fas och vi jobbar på att tidsbestämma saker i ett för henne uppfattningsbart begrepp. Hur lång tid det tar att räkna till hundra, hur långt ett bolibompaavsnitt är eller hur lång tid det tar att springa runt huset. 
Tid är relativt. Men november har i min kropp och känsla gått fort, bjudit på mycket högt och långt och i stort bara sagt swish.
Kräksjuka, sjukstuga ligger nog högst på minuslistan och alla underbara middagar med fina vänner på pluslistan. Så tacksam för alla goa grannar och fina personer här nära. 
Vi har beslutats att fira jul hos min bror på Dalarö, det ska bli underbart att åka bort och kul för barnen att få hänga med kusinerna i flera dagar. Vi stod länge i valet och kvalet med var vi skulle fira men då min mage började visa lätta stresstecken efter renoveringsös och småbarnsbös så sa en snabbt tack och hej till allt vad jul här hemma heter. Även om vi alla hjälps åt så är det ändå lite mer jobb att husera femton pers hemma. Speciellt när en som jag i sitt dna vill hålla en viss nivå och standard på allt. Något som det kämpas med konstant. Viljan att vara leisure och låta det bara va och bli vad det blir. Vi är med familjen så det kan inte bli annat en trevligt, underbart och helhärligt. Men en har liksom i blodet en sju sorters kakor-attityd, något jag säger som syftar till min mormors otroliga förmåga att ställa till galej och fixa det fint för fest. Alltid med sju sorters hembakade kakor på bordet. Min mamma är likadan. Med ett otroligt öga för att skapa värme och ljuva inbjudande rum. Men ibland kommer ett stresspåslag som inte är nyttigt. En middag kommer bli minst lika trevlig om en dammråtta ligger och skräpar i ett hörn. Våga sänka ribban! får jag ofta säga till mig själv.
Så julen blir borta och det känns kalas.  
Så tack och bock november. Härliga dagar som sprang förbi. Jag kommer minnas er med värme och mys och ser fram emot vad december har att erbjuda. Leisure, familjemys, renoveringspyssel och snart ett nytt spännande år! Välkomnast! 

Laddar för jul

Thanksgiving är över så nu är det jul på riktigt!
Huset börjar preppas på allvar. Inget mer smygande som innan. Varje dag åker något nytt fram. 
(null)
Förra årets julkrans hänger på dörren. Japp den är död. Snustorr fantiskt. Jag köpte den på en julmarknad och valde att spara den i en påse i garaget när julen städades ut förra året. Då kransen är gjord på en tjock och fin halmkrans så tänkte jag att den måste sparas för att bara dekoreras om nu i år. Av ren lathet klädde jag inte av halmkransen från torrt grönt barr. Pulade bara ner allt i en påse och låtsades som att det regnade. 
Men nu när jag tog fram den igen så kändes det direkt som om att jag skulle kunna få det att funka. En LED-slinga, kanel och färska vinteräpplen stacks i. Simsalabim och den fick överleva även detta år.
Annat som kommit upp är julstjärnor och den första amaryllisen har börjat vissna så den åkte just upp i fönstret upp och ner för att orka några dagar till.
(null)
(null)         
(null)

Hyacinterna i de gamla loppade teburkarna har börjat blomma och sprider en ljuvlig doft i matsalen.
(null)
Jag sprang på en julstrumpa på Myrorna för 35 spänn. Alla i familjen ska få varsin är tänkt. 
(null)

Pepparkakor med familjen namn pryder fönstret och de två blåa fyrkantiga krukorna  loppade jag i förra veckan för 30 spänn styck. De ska genomgå en förvandling.
(null)
Men innan jag ens hann sätta fart så hjälpte Frank mig så snällt och såg till att den ena såg ut såhär
(null)
Den vilda bebin strikes again. Ingen ko på isen dock. Lagning och make over är på gång! Här slängs sällan något.


Thanksgiving, digital utcheckning och IRL-häng

(null)

Goder afton,
Hoppas ni haft en skön helg! Skrattat, levt gött och bara gjort de absolut mest nödvändigaste av måsten’a på listan. 
Här bidde det en digital utcheckning för att bara umgås IRL med mina kära. Den fina lilla familjen min och våra goa grannar. 
I fredags firade vi Thanksgiving och var fjorton personer runt bordet. Som en njöt! Vi firar medvetet en dag senare då det passar vårt svenska schema bättre. Sällan någon är ledig dagen efter (då Thanksgiving alltid infaller på en torsdag) så att bjuda in till middag på en fredag ter sig mer passande.
Vi började matlagningen redan på onsdagen med att förbereda en butternut pumpasoppa samt en pecannötspaj. På torsdagkvällen gjordes stuffing och kalkonen förbereddes, en champinjonstuvning fixades som skulle toppa de gröna bönorna i en green bean casserole. Jag plockade även ur ett granatäpple. Ett riktigt messy jobb som en helst inte gör med en liten Frank hängandes i byxbenet timmen innan gästerna kommer. Allt förprepp är bra.
Jag tror vi körde på i tre fyra timmar i köket på torsdagkvällen och förberedde maträtter. Supermysigt med bra musik i högtalarna smuttandes på ett gott glas rött. Som den bästa av dejtkvällar!
(null)
Innan gästerna kom på fredagen hade en världens bästa kalkonvakt i köket. Lilleman stod och tittade in i ugnen som om det vore den mest spännande av filmer. Det lilla fingret mot luckan var och varannan minut tjoandes "VAJMT!". 
(null)
Dukningen blev enkel i år. Alla de loppade mässingsljusstakarna uppradade i mitten och mitt blåvita loppade porslin, de ärvda silverbesticken som vi också kör med till vardags och av min pappas fru Tradera-inropade vinglas, loppade linneservetter och servettringar i mässing från en second handbutik i Spånga samt vattenglas som vi ärvt av Richards farmor och även fått några i samma serie från hennes syster. Det enda nya på bordet var barnens glas i plast. Det går åt några per månad nu med unge herr Frank som övar upp sin kastarm att vi har slutat att ge barnen, mest Frank, riktiga glas. Att sopa glassplitter känns ytterst tröttsamt så vi kör nu på dessa. De går tyvärr också sönder ibland, spricker och börjar läcka, men livslängden är ändå längre och säkerheten går här före. Att plocka små glasbitar ur fissingarna känns så segt.
Men i det stora hela en helt loppad dukning!
(null)
Barnen började äta. Vi vuxna var hack i häl men de hann i stort äta klart (på några minuter) innan vi satte oss. Popcorn och film väntade i källaren för dem så middagen slängdes i om man säger så. 
Annat bidde det för oss. Vi satt i timmar och åt, samtalade och tog mat en gång till. En tredje gång och en fjärde...

(null)

(null)

(null)
Mat, mys, lek och film in på småtimmarna. En härlig kväll som pågick fram till 02 på natten. Ovanligt att tant orkar så länge. Pöh! Men det var så kul! Och nästan bäst av allt var att barnen behagade att sova till 08:30 dagen efter. Det har ALDRIG tidigare hänt, men var så välkommet!
(null)
Fördrinken som vi gjorde måste jag bara tipsa om. En skvätt kall lingon- och enbärsglögg och frysta lingon i glasen som sedan fylldes upp med bubbel. Julmumma! Snabbt, enkelt och å så gött!
(null)
Glada, trötta, mätta och tacksamma! En fabulös Thanksgiving! 
Lördag och söndag har mest spenderats i stilla lunk. Vi promenerade in till stan för att se julbelysningarna tändas upp och tog vägen längs ån som låg stilla och spegelblank.
(null)

(null)

(null)

Vi har även börjat hänga upp julbelysning hemma, men den har jag ännu inte på bild så  det får jag återkomma med. 
Nu väntar soffdeg och fortsatt IRLhäng med mannen min. Digital utcheckning igen. Dock bara härifrån. Tvn och ett seriemarathon väntar. Vi har lite att se ikapp. Wohoo! 
Trevlig söndagskväll! // Emi