Tavelväggen i vardagsrummet

Vardagsrummet är snart färdigmålad och tavelväggen börjar växa fram än mer. Jag springer upp på vinden om vart annat och rotar fram tavlor i mina gömmor. Gamla arvegods från min sida och från Richards,  blandat med loppade fynd. 

Det finns håligheter kvar än så varje gång en loppis besöks (vilket är två gånger i veckan i snitt...) bläddras alla tavelhögar igenom och det rotas i alla vrår efter kuliga pinaler att hänga på väggen.

Som sagt, en får inte ha bråttom när det inreds med loppis. Vem varför stressa?

Sommarläsning

Det är inte ofta jag köper nytt. Allra minst till mig själv. Men nu har här införskaffats lite sommarläsning om en någon gång skulle få en lugn stund över. Oftast kör vi ju på in i kaklet så att somna är sällan ett problem och att läsa finns det då inte alltid ork för. Även uppe på landet. Men vem vet, några rader kanske kan hitta en väg in genom mina glasögon i sommar. På stranden. I hängmattan. Eller över frukostkaffet.


Sommarens bokhög innehåller:


Makt, plast, gift & våra barn av Ethel Forsberg
Ekoenkelt - vägen till en hållbar livsstil av Pernilla Johansson
En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité
Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson

Och sist en bok till Märta för högläsning om fantastiska och inspirerande kvinnor genom tiderna, så som Frida Kahlo, Rosa Parks och Ada Lovelace:

Good night stories for rebel girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo.

Har du läst någon av dem? Tankar och åsikter? Eller tips på annat som borde läggas till i boktraven?

Helgsummering med hål i taket och Frost

Oj vad fyra dagars ledighet bara svischade förbi. Eller hur känner ni?

Här blev det fullt ös, på gott och ont. Solen och den tryckande hettan var underbar på alla sätt och vis men den tog även på krafterna och gjorde att mitt humör svajade lite. 

I torsdags hade vi skönt familjehäng i Norrköping, som sagt. I fredags pulade vi på hemma med allt och inget. I lördags körde vi en rolig röjardag tillsammans med några grannar. Hyrde släp och hjälptes åt med att köra tre vändor till återvinningscentralen med saker från våra tomter. Vårt gamla skjul (som nu gett plats för lekstugan) slängdes och ris och lövhögar från bådas tomter likaså. 
Efteråt grillade vi och slängde ihop en vad har du i kylskåps-middag. Fantastiskt gott och välkomponerat faktiskt. Det skulle ju kunnat bli en fiskpinne här och ett salladsblad där men våra kylskåp synkade bra. Och fyra kockar var inte för mycket, hehe. Snarare perfekt. 
Allt blir så mycket godare och så mycket trevligare i goda vänners lag. 

I går, på mors dag, hängde jag med illbattingarna hela dagen medans Richard fortsatte projektet takomläggning på lekstugan. Han byter ut de delar av taket som är ruttna där det läckt in så den kan få minst trettio år till på nacken för lek och bus. Då regn väntas i veckan var det prio att fixa till de hål han brutit upp.

Jag och Märta cyklade ner på stan och fikade och lekte i en park och på eftermiddagen åkte jag med båda barnen till en kompis landställe en stund precis här utanför Linköping. Det var välbehövligt. Att komma ut på landet gör något visst med själen och pulsen. Allt i kroppen taggar ner och slappnar av. Så skönt. 
Men. Hemma igen på kvällen när jag kom tillbaka till allt jag åkt ifrån i form av disk- och tvättberg och när Richard var lite stressad över takomläggningen då sommarregnet från ingenstans plötsligt började ösa ner så slog någon form av söndagströtthet till hos mig. Kropp och knopp var helt slut i värmen och mina sämsta sidor visade sig. 

Hos barnen blev det likadant och läggningen slutade i en svettig gråtfest där ingen (förutom jag) ville sova.
Jag var kokande när det efter två timmar äntligen lugnat ner sig och båda somnade tillslut. Alla fel man kan göra gjordes och i en ond spiral förde jag nog mer över min negativa energi på dem. Stolt? Nej, långt ifrån. Puh, att de ska behöva somna så efter en egentligen fantastiskt härlig helg.

Stressad, med värmeslag och axlarna ihopvuxna i örsnibbarna gav jag mig ut på en promenad runt ån för att varva ner. Richard kämpade på med att täcka taket än. 
Först gick jag i ett raskt tempo till hetsig musik för att avreagera mig. Men andetagen blev djupare och spellistan lugnare. Sista sträckan hem flanerade jag mer och kollade snickarglädje på hus och njöt i den friska luft som alltid kommer efter ett regn, där en själv också agerat åskmoln.

Trappan upp längs parkvägen utanför huset kom en liten scen upp i minnet från tidigare under dagen som värmde hjärtat och det  kändes ändå som en fin summering av dagen.
Som småbarnsförälder får man inte så ofta en stund själv. Inte ens på toaletten, haha. Alltid någon som ropar, hänger i handtaget eller i ens ben. 

Innan jag och Märta drog ner på stan såg scenen ut såhär:

I försök att få just en sekund för sig själv låste jag toalettdörren. Strax därpå står Märta och rycker i handtaget. "Mamma! Mamma, är du där?" 

Tystnad. Från båda sidor av dörren.

Sen hörs plötsligt en ljuv liten stämma genom nyckelhålet sjungandes:
"Vill du inte ut och leka?
Bygga snögubbar i snön?
Vi ses ju inte alls som förr
Öppna din dörr
Känns som du lämnat mig
Vi var ju bästa vänner, men inte nu
Vill du att jag går, så säg
Vill du inte ut och leka?
Om du får välja vad vi leker?
Gå härifrån
Okej hej!"

Älskade unge! Som jag log! Gillar skarpt det innovativa tänket a la Frost för att få vara med. 


Richard hann nästan klart med taket. Han hann laga det mesta och täcka resterande med en presenning för att skydda mot nya oväntade regnskurar och för att kunna fortsätta ikväll. Jag somnade ovaggad men så mycket lugnare och mer harmonisk. Att vända runt ett dåligt humör i värmebölja är inte alltid så lätt. Men det slutade bra och jag vaknade med två solstrålar bredvid mig imorse. 

Dagen idag är högst oplanerad. Vi får se vad vi tar oss an. 
På återhörande // e