127 delar äntligen på front!

 

Äntligen har färgen torkat och allt är monterat och klart. Den sista skruven dragen och mina loppade tallrikar har flyttat in. En värdig plats för alla 127 delar (alla dock inte med på bild). 

Tallrikshyllan som platsbyggts där ett hål i mitt återanvända 1000-kronors kök bildats för att överskåpen var längre än väggen de sitter på. Men inget är omöjligt och lite knas skapar bara möjligheter för en egen lösning. 
Richard som normalt är den optimistiska av oss håller inte alltid med i mitt positiva tankesätt kring just köket. Men det beror nog främst på att han är den som alltid får lösa mina hyss. Han e bra go han. 
I detta fall blev det en tallrikshylla. Inmålad i samma färg som skåpsluckorna så är det som om den alltid vart där.
 
 
 
 
Krokarna hittade jag i en hink på landet full med metallskrot som skulle till tippen. Sicken drömfångst! 
Kopparna med två öron som hänger på krokarna är en födelsedagspresent från min far och hans fru. De är från en favoritlopps i Berlin. Tillhörande fat står i hyllan. Stor älsk på dem! Kopparna och att pappa och Sus  loppat dem till mig. 
 

Här fick Richard gå lös med överhandsfräsen för första gången och göra skåror så att tallrikarna kan stå stabilt. Och som alltid gick det galant. För att aldrig tidigare använt detta verktyg så behärskade han det superbt direkt. Men jag är inte förvånad. Bara lite avundsjuk, hehe. Själv behöver en alltid öva för att få nåt att sitta i ryggraden. 

 

Här syns hur överskåpet sticker ut där tallrikshyllan nu sitter, på höger sida i bild. Och även allt annat då ofärdigt. Skåpsluckor saknas och är omålade, Smeg-vitvarorna som jag även de loppade på Blocket är inte på plats och väggarna är inte målade än. 

 

Ännu tidigare.

We've come a long way!