127 delar äntligen på front!

 

Äntligen har färgen torkat och allt är monterat och klart. Den sista skruven dragen och mina loppade tallrikar har flyttat in. En värdig plats för alla 127 delar (alla dock inte med på bild). 

Tallrikshyllan som platsbyggts där ett hål i mitt återanvända 1000-kronors kök bildats för att överskåpen var längre än väggen de sitter på. Men inget är omöjligt och lite knas skapar bara möjligheter för en egen lösning. 
Richard som normalt är den optimistiska av oss håller inte alltid med i mitt positiva tankesätt kring just köket. Men det beror nog främst på att han är den som alltid får lösa mina hyss. Han e bra go han. 
I detta fall blev det en tallrikshylla. Inmålad i samma färg som skåpsluckorna så är det som om den alltid vart där.
 
 
 
 
Krokarna hittade jag i en hink på landet full med metallskrot som skulle till tippen. Sicken drömfångst! 
Kopparna med två öron som hänger på krokarna är en födelsedagspresent från min far och hans fru. De är från en favoritlopps i Berlin. Tillhörande fat står i hyllan. Stor älsk på dem! Kopparna och att pappa och Sus  loppat dem till mig. 
 

Här fick Richard gå lös med överhandsfräsen för första gången och göra skåror så att tallrikarna kan stå stabilt. Och som alltid gick det galant. För att aldrig tidigare använt detta verktyg så behärskade han det superbt direkt. Men jag är inte förvånad. Bara lite avundsjuk, hehe. Själv behöver en alltid öva för att få nåt att sitta i ryggraden. 

 

Här syns hur överskåpet sticker ut där tallrikshyllan nu sitter, på höger sida i bild. Och även allt annat då ofärdigt. Skåpsluckor saknas och är omålade, Smeg-vitvarorna som jag även de loppade på Blocket är inte på plats och väggarna är inte målade än. 

 

Ännu tidigare.

We've come a long way! 

Klorofyll och vårkänslor

Vilket väder! 15 grader i skuggan och varma vindar. 

För två helger sedan var vi på landet och kom sent på torsdag kväll upp till ett hus med bara 8 grader inomhus. Vi stänger alltid av värmen helt när vi åker där ifrån. Inte för ens på lördag kväll var värmen uppe i behagliga temperaturer så vi gick med underställ inne fram till dess. Jag och barnen i varje fall. Richard kör jeans och t-shirt året runt, oberoende väder. Om en är avundsjuk på att han aldrig fryser så är svaret O JA!
Men idag, bara två veckor sedan underställ inomhus, fick en lite shorts och linne-vibbar. I mars. Det är en så ljuvlig känsla när solen tittar fram och värmer ansiktet. Lyckan vet liksom inga gränser.
Det får en ju också att undra lite var vår planet är på väg och hur det mås?
 
 

Söndagen spenderades ute på tomten. Richard klippte äppelträdet, Märta och jag började skura av utemöblerna och Frank satt i gräset och upptäckte omgivningen för första gången. 

 

Jag och Märta tog sedan en tur till blomsterhandeln och gick lös. Det var en djungelbil som rullade hem enligt lilltösen. 

Projektet var att förvandla vår entré från detta...
 

Till denna klorofyll-prunkande oas...

 
 

Ett ljuvligt ställe att i lä njuta kvällssolen. 

 
Märta är nu förste blomansvarig. Efter kommentaren "Mamma, vuxna brukar ju va bra på att sköta blimmor. Men inte du! Det är nog bäst att jag vattnar!" 
Och en kan inte annat än att hålla med. Tyvärr. Jag önskar nästan att det vore ett taskigt medvetet val, som att slänga in en röd strumpa i vittvätten för att slippa att tvätta fortsättningsvis, men jag är kass på blommor. Svarta fingrar är en underdrift. Men som jag älskar blommor så jobbar jag nu på att 2017 är året jag lär mig sköta dem och vattna lagom. 
Tur Märta finns och goaste grannen Karin som ger pointers på hur en ska göra! 

Drömbutik

I fredags efter en lunch med goa kollegor i Stockholm tog vi en sväng förbi Nacka Byggnadsvård. Drömmigare butik får en leta efter. Pinaler från golv till tak. Det som inte finns här...är nog inte uppfunnet än. Kolla bara!