Kulörta lyktor under segelduk och om det där med vatten

Nä men nu tar vi väl och renoverar klart och säljer va!? Säljer och köper ett nytt renoveringsobjekt nära vattnet!

Det här med vattenkontakt alltså! OJ! Vad det gör något med mig. Det måste inte vara havet. Ge mig en sjö. En fors. Å. Bäck. VATTEN, BARA VATTEN! Porlande och kluckande.

Nu är det dags att packa väskorna och lämna skärgården efter en vecka med min bror och hans familj, samt vår far. Jag och barnen drar vidare till min mor för några sköna dagars häng och sen väntar Richard och Linköping igen för några dagar (innan vår dalasommar tar vid). Jag längtar, barnen längtar och Richard längtar. Tänk att det är så härligt ibland att få längta lite efter varandra. 
Men jag längtar ju då också lite efter vatten faktiskt. Över tio år på sjön i segelbåt varje sommar sätter visst sina spår. För efter att ha skumpat båt, känt salta stänk och sett vackra vyer och horisonter fem dagar i rad så vet jag än mer säkert att nästa hus blir vid vattnet. På något sätt. Någonstans. Men vi ska inte flytta än!

Veckan har fyllts av kusinbus, utflykter, skärgårdskrogar, vattenballonger (som också så noga plockats upp av barnen när de spräckts, så inga fåglar ska komma till skada. Ansvarskännande sötnötter!) och vi har bara varit, umgåtts och ätit gott. 
Hängt på stranden i solen och suttit under segelduken som pappa spänt upp som tak över altanen och myst när regnet smattrat ovanpå i skenet av de kulörta lyktorna, svullat den godaste kardemummabullen ever på Utö Bageri och läst böcker samt spelat spel. 

Jag är ju själv med barnen, förutom att jag är omgiven av min familj. Men Richard är hemma och tjo vad han har pulat på där hemma och skickat mig små bilduppdateringar kontinuerligt. Ska visa snart! Men i och med detta "ensamma ansvar" för barnen så har det verkligen gått i ett, speciellt med lilla herr Frank som måste punktmarkeras då han kryper överallt och bryggan är nära, och kameran har inte hängt med i tempot kan man säga. Den har till stor del glömts kvar hemma i huset på ön när båten ska lastas med fyra vuxna, fem barn och en terrier samt alla saker som tillhör och behövs till de små. Inte lite vill jag lova. Men här följer de bilder jag har så länge.
Hoppas ni har det skönt och semesterhärligt på alla sätt och vis. På återhörande snart! Kram // e 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: