Bland kullersten, prunkande rosor och mastsvaj

 
Alltså denna stad. Västervik. Sicken idyll. 
Små vackra trähus, rosor som häver sig ut från fasaderna och kullerstensgränder. Segelbåtsmaster som gungar i hamnen över slottsruinens kant samtidigt som solen går ner och månen upp. Grymma artister på scen. Från bland andra farsans gäng Grus i dojjan till Eva Dahlgren och Jack Vreeswijk med CajsaStina Åkerström. Ljuva toner. Skön musik. Underhållande mellansnack. 
 
 
Igår var vi i Västervik under en heldag och hann med allt från fika till hoppborg, middag och skönsång i slottsruinen. Som liten hängde jag där mycket i och med att pappa ofta spelade just under vecka 28 då Visfestivalen alltid infaller. Som den gjort sedan 1966. Och igår blev det en härlig nostalgitrip med brorsan, Richard och barnen, samt svärfar och Richards faster Vonne. 
 
Att se Märta springa i samma gränder en själv gjort och se henne inne i slottsruinen var stort. Men oj vad jag är imponerad av morsan och farsan mina, och resterande orkestermammor och orkesterpappor (som jag sen jag var liten kallat bandmedlemmarna med fruar) som sprungit efter oss orkesterbarn och hållt oss sysselsatta och nöjda. Nu slapp vi köa, vilket var otroligt skönt, och kunde smita in back stage vilket såhär i efterhand känns som en förutsättning för att det skulle funkat. Jag hade förberett Märta väl och förklarat hur mana beter sig på konsert, för detta var hennes första. Att vara tyst och lyssna när det sjungs och spelas för att sedan applodera mellan låtarna och gärna ropa glatt "Bravo" och "En gång till" eller liknande. Det sistnämnda tog hon till sig och tjoade glatt på repeat konstant. Hon gick all in och svarade "Ja!" på allt. Som "Finns det någon från Landskrona här?" eller "Någon som har en ledig plats bredvid sig?". Även om inget stämde svarde hon JA! och räckte ivrigt upp handen. Hon var övertaggad och så pepp på att se morfar på scen, vilket är mer än vad man kan säga om Frank som var övertrött och fick avvika med Richard innan det ens hann starta. Att gå på konsert med barn alltså...pöh! Men vi hade en deal jag och Richard. Jag skulle få stanna med brorsan min hela showen ut och Richard skulle åka med barnen hem när det krisade.
Och som jag njöt av denna kväll. E g e n   t i d  ! ! !
 
 
Vi började dagen på en antikaffär med många fina barnsaker, tyckte Märta, direkt följt av att kosra gatan till ett mysigt litet café
 
 
 
Senare promenerade vi till det gamla fängelset som idag är hotell. För några år sedan sov jag och Richard där, när Märta var bebis, i en gammal cell och skakade galler.
 
 
 
Själva konsertkvällen gick från strålande sol...
Farsan på scen
 
...till solnedgång, sommatnatt och facklor på runinens väggar.
Eva Dahlgren
 
Jack och CajsaStina
 
 
 
En glad dotter. Värmande bild för mig då vi kämpar lite just nu, hon och jag, med mycket viljor, trots och gnabb som tär på krafterna. Egentligen inget konstigt, stort eller akut, utan normal uppfostran. Men ändock kämpigt ibland.
 
En tillfälligt nöjd Frank strax innan han tog till höga C och slutligen checkade ut. 
 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: