Hej hej hallå

God kväll! En kikar in, tjoar hej och passar på att visa lite bilder från helgen. 
Vi har hängt i Stockholm, närmare bestämt på Dalarö hos bror min. Hans minsting firade ett och vi både mös med familjen och kalasade finfint. 
Spana in deras glasveranda i juleskrud. Stor älsk på den! Här njöts helgens alla mål. Ibland i dagsljus men mest i mörker och bland tända ljus som sig bör. 
(null)

(null)

(null)

På söndagen pep jag iväg på lite egentid med mina tjejer. Vi var sex av de nio jenter som tillsammans hängde tight ihop när vi träffades i Barcelona för tretton år sedan. En böna som saknades är från Norge och bor där än idag och en annan har flyttat till Australien. Den tredje som saknas oss alla mest var också anledningen till att vi sågs just i söndags. Vår fina Helena. Som på dagen för tio år sedan tyvärr valde att lämna oss efter en längre kamp med psykisk ohälsa utan rätt hjälp. 
En enorm förlust för oss nära och kära men även för världen. Hon var så varm och fin, humoristiskt galen och en glädjespridare av rang. 
Jag grubblade länge innan dagen kom. På livet, på val, på Helena, på tillfälligheter, tacksamhet, ledsamhet och på oro, självbild, självkänsla och självinsikt, på påverkan, varför och på året som nu snart är slut. Jag har haft ett av det tuffaste åren i mitt liv men valt att inte skriva så mycket om det här. Vi får se om jag lättar på hjärtat mer framöver. Men allt kan väl summeras med gallstensoperationen som gick galet i början av året och min arbetssituation som gav mig en självkänslekänga utan dess like. Min inre kamp tillbaka när en liksom sprungit vilse i en labyrint fast i sig själv och hårda fighter mentalt med att ändra tankemönster från negativt till upp upp upp. Här inne och instagram har varit en fantastisk tillflyktsort av positiv tankning och inspiration. Mestadels. 
Mötet med mina Barcelonatjejer i helgen och alla tankar innan, på Helena och året som gått, gjorde att  jag ville uttrycka min tacksamhet mot var och en av bönorna. Ett tack och ett heja! för dem att ha i en önskan att de aldrig ska tvivla på sig själva. Något att kunna ta fram på låga dagar. 
 I ett handskrivet brev fick var och en några rader om vad de betyder för mig. Även Helena fick ett, som ligger kvar här hemma. 
(null)

Här hemma julestökas det för fullt. Små ting tittar fram i rummens alla hörn. Kakelugnen har bitt med krans.
(null)

Och den tidigare DIY-pysslade granen av en gammal loppad bok har fått titta fram.
(null)

Den här bilden säger så mycket om mig och vad jag brinner för. Inredning, rum och form men framförallt återanvändning och återbruk, Ett återbrukat bord, fyndat på Blocket, en loppad stol, en gammal loppad teburk som nu är kruka, ett loppat mässingshjärta som med såg och några slantar till Bris blev ett underlägg (mer om det i ett tidigare inlägg), en loppad julkula och även den lilla mässingsljusstaken med rosett på kommer från en loppis. Och så bokgranen förstås med en rosett i toppen som tidigare dekorerat en klänning. 
Den enda nya är muggen. En examenspresent till mig själv från mig själv för några år sedan. Men kaffet i är...okej nytt också. Men åtminstone fairtrade! 
Det är så jag jobbar. Med en strävan att nå 100% återanvändning och hållbarhet. Det finns ännu massvis att förändra, utmana sig själv i och utbildas inom. Men intresset finns och vårt hållbara hus har fått mig att gladeligen anstränga mig mer. Jag ser fram emot vad 2018 har i tankarna för mig tillika vad jag har för mål själv. Det är hög tid att printa ner detta! 

Kommentera inlägget här: