Tre steg efter, en källarrenovering och några bilder från öjn

Gah, en hinner inte med. Just nu är jag tre steg efter. Konstant. Måste samla mig och börja om. Skriva en lista, checka av och ta kontroll. Det brukar funka bäst så.


Här hemma är det fullt ös sedan vi kom hem. En omvandling i källaren är på G för att vi ska få en inneboende. Ska berätta mer sen och visa vad som är på gång men det är rätt akut att NU få ordning och fräscha upp.

Jag satt och kollade i telefonen och i kameran och det är ju galet mycket bilder jag inte visat. Än. Både från Dalarna och Gotland samt en massa loppisfynd, så här kommer först ut från Gotland.

Nedan är från Bläse kalkbruksmuseum som har dessa galet vackra lokaler för sitt café. Tänk att bröllopsfest här. Sicken dröm!

Fårösunds fästning som bjöd på mycket vackra vyer och skräckinjagande men å så vacker rost

Loppisarnas loppisar. Nästan för mycket för att jag skulle kunna ta in allt, men det var som en underbar dröm.

Ett litet fynd i form av en filt med det finaste av elefantmönster. 

Vägrenarna på öjn var i så fina färger. Andra färger mot vad vi hade i Dalarna. Där var det än mer utblommat.

På besök i Strumpfabriken fick vi se maskinerna tugga på för fulla muggar och skapa deras vackra mönster till koftor, kjolar och så till strumpor såklart.

Och slutligen på denna sommars äventyr då vi skulle spana in Hoburgsgubben. Som vi missade helt och gick förbi, besteg branta berg i snålblåst istället och balanserade på stup som störtade ner i havet. Men två barn. För att sedan hitta gubben ett stenkast från parkeringen. Jag ängslig och nervös hela tiden. Richard peppig och klämcheck. Som alltid. 

En kan säga att jag och min man ligger lite olika till på äventyrslusta-skalan. Vi drar åt så olika håll. Det är inte mycket som rör Richard i ryggen. Han ser en brant vägg som spännande och älskar historia och natur att upptäcka och utforska. Själv är jag något mer bekväm av mig och har alltid en tendens att klä mig fel. För hans spontana aktiviteter. 
Denna gång halkade jag fram i små tunna, icke så foträta skor med den glattaste av små sulor. Jag halkade stigar upp och ner. Bland brännässlor i bara sommarben. 
Vi brukar skämta om att jag borde ta på mig överlevnadsdräkten för man vet aldrig vart man hamnar i hans sällskap. 
Han har bjudit med mig på en cykeltur på landet en gång, i början av vår relation. En tur som såldes in som mysig och gemytlig men slutade med punka ute på ett kalhygge för att vägen plötsligt inte var där den skulle? Konstigt! Jag fick knata hem själv i några timmar då han cyklade före för att hämta bilen. Jag borde lärt med där och då. Förstått vad som komma skall. Men icke. Tur vi har humor. Tur han har andra fina kvaliteer. Och jag med. 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: