Min förkärlek för gamla ting

Vad som är nytt för dig kan vara gammalt för någon annan. Återanvändning är grejen! 
Genom att handla begagnat sparar du inte bara pengar själv utan du sparar även på miljön genom råvarorna och energin som annars hade behövts för att tillverka en ny produkt. 
Sen är det ju den lilla härliga känslan, tycker jag, när något gammalt får ett nytt hem och blir älskat igen. Att målmedvetet fynda och leta fram en länge efterlängtad sak. 

I födelsedagspresent förra året fick jag en liten pappersmodell av en väska i Josef Franks Manhattan-tyg. Richard visste att jag ville ha en men att den inte fick vara ny. Så han pysslade ihop en mini-kopia som symbol och gav bort och sedan började jakten.
Efter ett hårt Blocket- och Tradera letande så fick jag den äntligen. Det tog 133 dagar. Men vad är det i tid om man verkligen vet att man vill ha den och kommer använda den länge. Så långt ifrån spontanköp det kan bli.

Min jakt på nygammalt har funnits med mig sedan barnsben. Möbler, kläder, instrument och här nedan ett exempel på bilar. 
I ett vykort jag skickat till min morfar berättar jag, 8 år gammal, om vår "nya" bil. Ny för oss och gammal för någon annan. 
Många spännande exempel på bilar har vi haft under min uppväxt. Gemensamt för dem är att alla varit begagnade. På gott och ont ibland :) men det har format mig till den jag är idag.

Påskledigt, häxsagor och tapetriv

En efterlängtad långledighet kom då äntligen och med den kom även delar av släkten från USA på besök. För första gången i Linköping. Resan har planerats in sedan långt innan vi köpte villan och det blev ett välbehövligt break från riv och röj. De var lite oroliga att de kom och störde när vi egentligen behövde jobba på som mest. Visst ligger det en liten sanning i det men å så skönt det var. Att turista i sin egen stad som man egentligen själv är ganska ny i och bara släppa alla måsten totalt. Synd bara att så mycket var stängt men vi hade en härlig helg ändå.

På torsdagen jobbades det på i villan. Målarna var där och drog ett första varv på taken. Vilket lyft. Även fast det är några strykningar kvar så var känslan underbar att kliva in i rummen som haft furugula tak. Takhöjden blev någon meter extra kändes det som direkt. Speciellt i källaren där taket var målat mörkbrunt och jag med mina 174 centimetrar krympte ihop till 150 för att inte slå i. Så lågt är det absolut inte. Jag står raklång utan problem men mörkbrunt ovanför huvudet så nära inpå gör att man gärna sjunker ihop i tron om att man annars ska slå i.
Rörmokaren fortsatte att sätta upp våra gråa fina radiatorer och i badrummet blev alla väggarna gipsade. Framsteg. Glädje. Check!

Vi mötte upp släkten vid tågstationen på fredagen och det var ett kärt återseende. Sist vi sågs var i julas när vi var över i USA.
Semlor och prinsesstårta stod på önskelistan men det var svårt att hitta något öppet i stan. En fika blev det i varje fall och sedan en promenad till villan för att visa upp vårt projekt.

Så har helgen rullat på i ett härligt lugnt tempo med mat, fika, mera mat och ännu mera fika. 
Vi tog en tur ut till Valla och sedan Brunneby musteri på lördagen och till alla andras glädje stängde loppisen mitt emot en timme tidigt, så jag missade den. Stackars mig. Vi hade i och för sig inte plats i bilen men att titta är ju alltid kul.

Då inget café kunde leverera semlor och alla butiker vi besökte hade slut fick vi tillslut göra egna och njuta av i solen. Inte fy skam.
Utan möbler utomhus, då allt redan flyttats till villan, fick vi även improvisera med soffbordet och köksstolarna. Bordet är förresten fyndat för 150 kronor på loppis för ett år sedan. Ett riktigt kap. 
Så helgen har verkligen varit lugn, mysig och kalas. Det var ett ledsamt hej då i söndags. Nu ses vi inte för ens till sommaren. Bara tre månader bort ungefär och Märta har redan börjat räkna dagarna. En, två, sjuttioelva, femton dagar och så vidare...

På måndagen var vi fortfarande lediga och åkte till villan då. Nästan helt lediga i helgen. Nästan. Richard lagade klart golvet i köket efter väggrivningen och inför att golvsliparen kommer på onsdag. Jag städade mest och sorterade skräp som ska till återvinningscentalen.

Sen fick jag stor hjälp av Märta med att riva tapeter uppe i hallen på övervåningen. De släppte öms om jättebra i stora partier och öms om inte alls eller i små små remsor. 
Det blev en fröjd för fantasin och vi satte igång att berätta sagor ihop. Här är bilden som födde historien om "Häxan med den långa näsan som tagit påskharens öron". 
Lite som att ligga på en äng i sommargräset och titta på moln som ändrar form och berätta sagor. 

Nu väntar en kort vecka då vi redan torsdag kväll åker mot Stockholm och flyttpackar oss ut från lägenheten som vi sålt där. 
På återhörande! // e

Liknande inlägg

En hel servis till ett minipris

Här är mitt vardagsporslin hemma bestående av små och stora, djupa och platta tallrikar. 
Allt är fyndat på olika loppisar runt om i Sverige, från Dalarna ner till Skåne, och jag har betalt mellan en krona till tjugo som max styck för dem. Långt under halva priset i jämförelse med att köpa nytt, även på ett billigt varuhus med massproducerade produkter.
Det bästa av allt är ändå inte priset utan känlsan när jag hittar en ensam vacker tallrik på en loppis som får följa med hem till sin nya familj. Eller det att om en går sönder så fyndar jag bara en ny. Under småbarnsåren då porslin kan ha en tendens att åka i golvet titt som tätt så gör det inte så mycket här.
Charmen när jag dukar är det jag älskar mest. Allt är olika men ändå enhetligt i blått och vitt. Samma fast olika. 

Så välj en färg eller en stil och ge dig ut och börja fynda och bygg din egen servis! Glad påsk på er!