Nyårs-bloopers

Gott nytt år på er! Vilket fantastiskt år 2016 varit för mig. Husrenoveringen har rullat på, vi har flyttat upp från källaren och firade jul här hemma precis som jag önskade, examen och nytt jobb, bebis Frank och sen bloggen som växer då ni blir fler och fler som läser och ropar hej! Superkul tycker jag! Tack för det! Utan er skulle det inte vara lika roligt. 
 
Men inte ett år utan några små stegfel. Det är nyår och vad vore livet utan bloopers att skratta åt i efterhand. För allt är inte skimrande och fint. Åtminstone inte i denna blogg eller i mitt liv. Det känns både viktigt och kul att visa på. Så här följer några av de saker som gått snett på ett eller annat sätt under året. Vi börjar räkna ner baklänges.
 
#6
Vi startar i köket och med kylen som köptes på Blocket. Hur snygg som helst och precis vad jag ville ha stilmässigt. Jag har lyckats samla på mig Smegs Classic serie genom Blocketannonser under ungefär fem månaders tid. Alla vitvaror köpta hos olika personer.
Men faran med att snöa in för mycket utan att provat ut en produkt eller läst på blev jag här varse ganska snabbt.
Den låter som ett helt tröskverk! Efter ett tag slutar vi numer tänka på det men sen kommer det ett läge då den tystnat och då blir en liksom en aningens chockad över hur tyst det blir. 
 
Sen var det ju även det där med att jag inte tänkte till gällande att frysen var mycket mindre i standardmått än vad vissa matprodukter är. Sverige vs. USA, helt enkelt. Det går dock att leva med men jättefranskan går bort eller måste delas upp i två påsar för att få plats. 
 
#5
Vi stannar kvar i köket men riktar blicken ner. Mot golvet.
Så nöjd jag var, och egentligen är än, med vårt schackrutiga golv av återvunnet material. Men efter nyår ryker det och måste brytas upp. Suck, och dubbelsuck.
Trots slipning av golvet under så är det för ojämnt och på sina ställen för instabilt. Det sviktar och rutorna riskerar att lossna och klicka ur varandra. Så troligtvis blir det till att riva upp ALLT, rutigt golv och undergolv. Göra om och göra rätt. Vi anade detta redan när vi la det men med tidspress och en så innerlig önskan om att komma framåt blundade vi och körde på. Det är sällan ett bra val. 
 
#4
Från ett golv till ett annat. Under oktober månad, som vi spenderade i Stockholm, hade vi en liten kommunikationsmiss med målarna på hemmafronten. De målade klart vår övervåning så att vi skulle kunna flytta upp innan jul.
Inga golv behövde täckas innan målning, då de antingen skulle målas eller läggas nytt golv över i efterhand. Utom ett. Men det missades och vi kom hem till detta. 
Ångesten och panik-skratt-attacken som uppstod är oförglömlig. Hur är det möjligt? Hur hände detta? Var brast vi? Hur kan de inte täcka detta snygga golv? Måste väl synts att det var nygjort? 
Men det spelar ingen roll hur det hände, vems fel eller varför. Lösningen gick fort och målarna var fantastiskt tillmötesgående. Golvet gjordes om av tidigare golvhantverkaren och räkningen tog målarna. Tack och bock för det!
 
#3
Ett pyssel som inte blev som jag tänkt var den trasiga adventsstjärnan som jag bestämde mig för att klä in i en gammal telefonkatalog som jag hittade på landet. Hur bra idé som helst och det blev verkligen toksnyggt.
Tills jag tände den. Tvi och fy! Usch så galet, flammigt och fult.
Kanske hade blivit bättre med en vit stjärna under? Nu lös det röda igenom olika mycket beroende på hur mycket lager av telefonkatalogens papper som täckte den. Så det lös i alla möjliga toner av orange och rött. Blev lite nuts av att se det så den hängde uppe i ungefär fem minuter. Lagom för ett gapskratt. Sen åkte den ner igen. En kan inte lyckas med allt ;)
 
#2
Mattan som jag loppade till vardagsrummet blir nästa lilla historia. 
En fejk-persisk-matta av billigare kvalitet som jag lämnade in på kemtvätt direkt pågrund av några mindre fläckar, som egentligen inte syntes i det röriga mönstret. Men ändå. En vill gärna ha en ren matta. 
Den kom tillbaka från kemtvätten otvättad då de upptäckt att den inte gick att kema eller vattentvätta. Färgen släppte och flöt ihop när de testade på en liten yta. 
Eftersom jag inte kunde lämna tillbaka en loppad matta och då jag också tyckte om den så mycket tog jag hem den och gav den allt jag tålde med dammsugaren och mattpiskan. Men det blev inte bra. 
Hur jag än försökte tappade den mer och mer ludd och det liksom kröp smuts ur den. Små, små saker som jag kände inte var min familjs smuts. Det blev lite för äckligt tillslut. När jag satt och tittade på den såg jag även att det var fläckar över allt. Hela mattan var en fläck men allt döljdes av mönstret. 
Jag fick nog och rullade ihop den, ringde pappa och undrade om han ville ha´n. Knas tänker du månne. Men pappa är musiker och använder denna typ av mattor på scen för att bygga schysta miljöer med. Där kommer den vara helt rätt och fläckarna spelar ingen roll. Den kommer snart stänkas ner med öl efter att några glada swingpjattar dansat in i någon annan glading som står längst fram och trängs i folkhavet på Stampen. Så ett felköp av mig får ändå nytt liv och hamnar rätt tillslut.
 
#1
Sist men absolut inte minst blir något jag inte nämnt alls tidigare. Hålet i väggen. Vattnet som sprutade. Rörmokaren som garvade. 
Det hela började med tidspressen innan vi åkte till Stockholm under oktober månad, då målarna skulle komma och göra klart övervåningen -när vi ändå var borta. Ju mer vi gjorde själva, desto mindre behövde de göra och det skulle ju även då kosta mindre för oss. Vi vill ju göra så mycket som möjligt själva för att det är kul. Men det kändes också dumt att låta renoveringen stå still i en hel månad. Och med drömmen om att flytta upp från källaren samt att fira jul i huset så kunde vi verkligen behöva en skjuts hjälp framåt.
Men innan deras målning skulle vi då riva några grejer samt sätta renoveringsgips på en vägg som behövde jämnas ut.
Sista helgen hemma innan avfärd mot huvudstaden tog jag barnen till biblioteket för att hålla oss undan så att Richard kunde slamra och jobba på med att sätta upp gipset med mera i barnens lekrum. Frank var inte ens två månader gammal och hans sovrutiner var inte kalas (läs: inte mina heller), så att slippa slammer var önskvärt. Väl på biblioteket, i tystnad (mmm...skönt!) ringer Richard och stönar och kvider. Jag tror något allvarligt och akut har hänt och skriker "VAD???! ska jag ringa ambulans?" när han tillslut får fram att vi har en vattenläcka.
Han är inte känd för att komma till skott i historieberättande värst snabbt min man men det här tog priset. Det kändes som en timme. Men jag är väl också känd för att förstora upp och hinna tänka alla värsta tänkbara händelser på under en sekund. Ingen bra kombination, jag vet, men vi lär oss. Jag trodde han hade sågat av sig tummen, blodet sprutade och höll på dö!

Vad som hade hänt? Jo, se, nu ska jag berätta.  
På en över fyra meter lång vägg hade han satt borrmaskinen just på den milimeter där vattenledningen till handfatet på andra sidan väggen, i vårt precis nya och färdiga badrum, går. FONTÄN! Men han var snabb med att stänga av huvudledningen, så vattnet gick att torka upp ganska lätt.
Sån otrolig otur men jag tror han själv kände att det var klantigt. Händig som han är så kändes det nog tungt. Men som jag ser det, det kan verkligen hända vem som helst och jag är mest glad att min vilda fantasi inte besannades. Ingen tumme avsågad och inget blod.  
Så det var otur! För det finns verkligen inte något Richard inte kan eller inte tar sig för. Senast idag sa han "Vore det inte kul med en överhandsfräs, så jag kan göra nya och egna golvlister i gammal stil?!" Ett verktyg han aldrig tidigare haft eller testat men jag vet att han kommer göra det sketsnyggt.
Jag vet att jag har skrivit det tidigare men både Richard och hans pappa besitter verkligen Pippi Långstrumps fantastiska optimism. Har de inte testat något förr så är ändå utgångspunkten att det här kommer bli super och de levererar alltid med bravur. Beundransvrt!
Åter till väggen...
Såhär såg det tillslut ut efter att han var tvunden att göra ett hål för att kontrollera skadan samt låta vattnet torka.
 
Inte precis vad vi behövde med tidspress och ett tåg mot Stockholm som skulle gå. Vi skulle ju jämna till väggen, inte skapa större hål och oreda.
Vår fantastiska rörmokare David var förbi redan nästa dag, kollade skadan och gjorde lite narr av Richard. "Du hade fyra meter vägg att borra i! Var du tvungen att borra precis här?" Hehe! 
Men sen sa han också att det var tur att han borrade. Då blev det ett hål och vattnet sprutade direkt vilket upptäcktes. Värre hade det varit ocm en skruv gått in. Då hade det troligen droppat och krasst kunnat göra det i flera år innan vattenläckan upptäcktes. Och då vara mycket, mycket större.
David lagade hålet, vi slapp bryta upp hela vårt nya fina badrum, Richard hann gipsa klart väggen innan tåget mot en Stockholmsmånad gick. 
 
Så, med de små bloopers-berättelserna tackar jag för ett fantastiskt kul år! På återhörande och massa gott nytt till er! Vi hörs 2017!