Återälskad mössa

 
För cirkus sju, åtta år sedan sisodär gjorde jag och Richard en dagsutflykt till Uppsala med hans farmor för att hälsa på en kusin. När jag klädde mig som hastigast på morgonen tittade jag ut genom fönstret och såg hur solen sken och himlen var blå. Det värmde inombords. En slängde på sig vårjackan och sket högaktningsfullt i att titta på termpometern. Det var dumt!
När vi kom fram till Uppsala, som för övrigt brukar kunna vara ett blåshål på vårkanten, så piskade de iskalla vindarna mig i ansiktet och en ångrade sig djupt att mössa, halsduk och vantar fanns kvar hemma i Stockholm.
Richards farmor, Marianne, tyckte så synd om mig - även fast jag tror att hon innerst inne tyckte jag var lite korkad som gick ut klädd som jag gjorde, speciellt eftersom jag är känd att vara en fryslort - så hon gick raka vägen in i en butik och köpte mig en mössa. Barkst, kärleksfullt och lite småbrutalt tröck hon den på huvudet mitt och sa att det man inte har i huvudet får en gammal farmor hjälpa en att ha på. 
Denna mössa har sedan kommit att bli en stor favorit för mig. Vit och ullig, varm och go, tunn och stilren. Som jag har använt den! Som jag har slitit den!
Ja sju, åtta år sliter verkligen på en vit mössa vill jag lova!
Den har blivit mer och mer grå med tiden. Mindre och mindre i storlek för varje tvätt. Och förra året så gick den i pension helt. Fast jag klarade inte av att slänga den!
I ett års tid har den nu legat i en låda i hallen och gjort sig påmind varje gång jag letar efter handskar eller halsduk. Och i ett års tid har jag sökt med ljus och lykta efter en ny ersätare. Till och med i butiker som säljer nyproducerat! Totalt låst i huvudet på att en likadan är vad jag ska ha. Jag som annars brukar vara bra på att ha ett öppet sinne.
 
Men plötsligt händer det! Å som jag älskar när det händer!
 
Hos Myrorna hänger den plötsligt. Om inte en exakt lika, så en så nära inpå. Vit, ullig, mjuk, tunn och varm. För tre guldpengar!!!
 
 
Och när jag kom hem med den nyloppade, öppnade lådan och tog fram den gamla så blev det så påtagligt vilken skillnad det har blivit på dem.
 
Vit/Grå, Ullig/Tovad, Fluffig/Sträv...
Nu är jag och min bihåla (som f.ö är på bättringsvägen -äntligen!) klädd för vårvindar friska i sju, åtta år till! Tack Marianne och Myrorna!

Mental pepp i #vabruari

(null)
Hej mitt i natta!
I huvudet snurrar just nu låten från Sound of Music. Ni vet: 
"Raindrops on roses and whiskers on kittens 
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things...

...When the dog bites, w hen the bee stings, when I'm feeling sad
I simply remember my favorite things a nd then I don't feel so bad"

I tanken byter jag ut allt till egna favoritsaker. Saker en längtar till:
  • Att få hoppa i vattenpölar
  • Tussilago och vitsippor i diken och i skog
  • Salta stänk i ansiktet i Stockholms skärgård
  • Sena sommarkvällar med vänner på Mosebackes uteterass ackompanjerat av lite Tomas Andersson Wij
  • Cykla till jobbet i bara linne och shorts
  • Sitta och titta på min älskade Slaggård som skimrar turkost i kvällssolen. 
Sånna saker! <3
Mental pepp! 

Vabruari tar nämligen ut svängarna här. Nu tycker jag så jevla synd om mig själv samtidigt som jag inte kan sluta småflina. För vad mer kan nu ske?
Igår var jag hos läkaren igen för min bihåleinflammation. Efter 1,5 veckas kämpande med minimala framsteg så är kroppen slut och nu skrevs antibiotika ut. Det tar några dagar innan resultat nås så jag är ack så försiktig med den lilla energi och de få krafter jag har. Blev sjukskriven fram till tisdag men hoppas såklart vara på benen innan det! Som jag längtar till jobbet nu!!

Efter vår sedvanliga pannkaksmiddag ikväll (alltid på torsdagar), som dock bidde lite deluxe då det är Alla hjärtans dag, så var det dags för "spa".
(null)     
Inte vilket spa som helst dock. Tadaa! Lössen har gjort entré och kamning och schamponering halva kvällen var ett faktum!

Sedan läggning av barn och en hann pusta ut en liten stund i soffan för att samla kraft. Sen hördes det välbekanta ljudet, som får kalla kårar att isa längs ryggen, från Bobbos sovrum. Hej kräksjuka! Som vi har längtat! NOT! Än så länge bara han men vi andra lär väl falla som furor under helgen.
Och som en liten parantes så ska jag ringa förskolan imorgon och starkt rekomendera, nej lägga in mitt veto: SERVERA FÖR F*N INTE RÖDBETSSOPPA I FEBRUARI MÅNAD!!!! PUNKT.

Så. Hoppas ni alla mår bra och att livet där ute i den stora världen är skoj! Själv räknar en minutrarna tills att nästa tvättmaskin ska laddas, spya ska torkas, nästa familjemedlem kastar in handduken, tablettkonstellation ska tas och luskamning ska ske. Känner mig så redo för nödslakt! Hepp!
(null)
(null)
(null)
(null)







Semesterveckan i Stimmerbo, VAF och lite kalasigt pyssel

(null)
Vi kom hem i söndagskväll efter vad som skulle varit en mysig, snöfylld och aktiv semestervecka på landet. Men det blev inte riktigt som planerat...Låt mig backa bandet.

Veckan före var ganska intensiv. Richard var bortrest och jag flängde land och rike runt med jobbet. På hemmaplan höll farmor och morfar ställningarna och Bobbo var till råga på allt hemma sjuk. Ett pusslande och donande för att få ihop det och visst mår jag som bäst när det är ösigt men nu kände en faktiskt att topplocket höll på att gå. 
På fredagen fyllde vår fina Myran hela 6 år och  på lördagen höll vi kalas på en pysselaffär i stan. Superbra koncept, speciellt för en sån som hon (och jag) som älskar och pyssla! (null)
(null)
Myran hade i förväg valt ut två pyssel som skulle göras. Det ena var att måla en spar"gris"-katt och det andra att klä in ett tovat hjärta med en lera. 
(null)
Koncentrationen var stor och detta var nog det absolut lugnaste barnkalas som jag vart på!
(null)
Myran drömmer om att få ha kalas på Leos lekland eller Busfabriken men med en hypokondrisk mor som tycker att en födelsedag i februari = kräksjuka om den firas på "fel" sätt/ställe så känns det som att den drömmen aldrig kommer gå i uppfyllelse. Hemsk jag är! 
(null)
Hur som var hon mycket mycket nöjd med detta upplägg och det var även vi!
(null)
Efter kalaset bar det av hemåt för att packa om bilen och rulla mot landet. Så efterlängtat! En milstolpe efter en hektisk tid.
(null)
Vi kom upp och möttes av ett fantastiskt snölandskap och vår fina granne Henrik hade vart inne och smygstartat elementen så vi inte behövde börja på minus. Vi stänger alltid av all el och allt vatten när vi lämnar. Så onödigt att ha energikrävande el på även i minsta mängd när vi inte är där. Speciellt när vi också har grannen som så gott ställer upp. 
Söndagen spenderades med sparkåkning, eldning och storhandling.  (null)
Vi åkte till Ludvika och käkade lunch på ett kafé i stan som har lite industriell och återbrukad inredning. Just i min smak!
(null)

Spana in hållaren för handtorkpappret på toan bara... (null)
...en gammal koffert som de slaktat och döljt den annars så tråkiga vita metallboxen som håller pappret.
(null)

På söndagkväll kände jag mig lite hängig men la ingen större vikt vid det. Förkylningarna går runt runt på föris och att näsan rinner är ingen större sak. Det har den gjort hela vintern. Men att vistas i -19 grader ute kanske inte hjälpte nämnvärt.
På måndagen vaknade vi och packade ihop oss för att åka till Romme Alpin som ligger cirkus 20-30 minuter från vår gård. 
Myran var inskriven på skidskola och vi såg fram emot att få öva i barnbacken med Bobbo och även passa på att ta en avstickare var och en för sig, Richard och jag, och åka i de större backarna. Plattförs-skidor hade vi också med. 
Vi tog det dock lugnt. Med minus 20 grader ute så sa vi att vi låter barnen styra orken och lusten. Mycket värmestuga och varm choklad hör ju fjällivet till också. 
(null)

Tisdagen blev i stort sett samma lika som måndagen men Bobbo hade det kämpigt med ork och humör. Jag och Richard likaså faktiskt. Istället för att hjälpas åt och vara samspelta så osade skiljsmässovarning och total kapsejs. Parenting gone mad and bad!
(null)
Två slagna hjältar gav upp och degade ihop i en soffa innan hemfärd till gården och vi beslutade att dra ett streck över hela dagen.
På kvällen kände jag mig allt sämre men med en vilja av stål (ibland (uppenbart såhär med facit i hand) mer ohälsosamt för mig än bra) så började jag få en sprängande känsla i huvud och kind och febern steg. Aouch! Bihåleinflammation from hell konstaterad.
Resterande vecka spenderades sedan såhär för mig...
(null)
Ovanför en kastrull med ånga av ingefära, kamomill, pepparrot och ekologisk äppelcidervinäger.
(null)
Eller i sängen med huvudet högt tittandes ut på det fina vädret. 
(null)
Mamma hörde av sig med små tips och trix från denna bok som jag är uppvuxen med. 
(null)
Alltid en huskur redo från Syster Märtas Husapotek! Richard garvade gott åt mig, där jag lufsade runt i mjukiskläder med vitlök i öronen och pepparrot smetad på kinderna, och sa att VAB har han hört talas om men VAF (vård av sjuk fru) var nåt nytt. 
Han kämpade sedan på själv i backen med båda barnen under veckan och jag fick se bilder på kvällarna med vad de sett och gjort. I och med att gården vår ligger i radioskugga så har jag därför heller inte kunnat vara uppkopplad med omvärlden, bloggat eller instagrammat. 
(null)

(null)

(null)
Myran fick medalj från skidskolan och för henne släppte det riktigt bra med åkningen. Hon tog tom sittliften upp med Richard vid ett tillfälle och åkte en grön backe hela vägen ner i slutet av veckan. 
Även för Bobbo lossnade det bra och han åkte i barnbacken i sele med Richard efter för att hjälpa honom att svänga. Denna lilla krabat alltså, med en vilja av stål. Hans ego skrek sittlift, svart backe och "kan själv!" Medans verkligheten tjoade barnbacke, sova middag och frustration när skidorna inte åker dit han vill.  
(null)

(null)
På torsdagen kom våra vänner från Linköping upp med sina två barn i samma ålder som våra. Supermysigt och trevligt att dela livet och vardagen med dem även om det inte blev som tänkt med denna sjukstuga. Jag är så tacksam för all hjälp med barnpassning och matlagning som de bidrog med när jag var helt under isen. 
På fredagen gav min kropp totalt upp och jag bara grät av smärta i kinden. All saltvattensköljning av näsan och den smärtlindring jag tog hjälpte inte. Jag tog mig till vårdcentralen och fick avsvällande tabletter utskrivna. Dessa hjälper (hurra!) men ack så sakta och långsamt. Ligger sängliggandes än. 
(null)
Så semesterveckan och det efterlängtade lugna familjehänget blev långt ifrån vad det var tänkt men det var mysigt att vara på landet ändå och lukta eldrök om kläderna.
Nu är vi på hemmaplan igen. Jag nerbäddad just nu och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka igen. Barnen är på föris och Richard jobbar. Jag längtar till jobbet men också efter en ny semestervecka med mer ork!